www.idatallhed.blogg.se - Angel Wing Heart

Lova

Inlägget publicerades den 2010-09-30 kl: 15:16:15
Kategori Dagboken, 1 kommentarer
Var ut på gården idag och skulle fota valparna lite så de kommer i alla fall några nya bilder upp på Tindras blogg-sida sen. Men medans jag fotade dom så kom Lindas (en kompis) dotter springandes så jag var bara tvungen att fota lite på henne med. En bild blev i alla fall bra.. titta:

Idol-audution

Inlägget publicerades den 2010-09-30 kl: 10:49:10
Kategori Idol 2010, 0 kommentarer

Vilka låtar tycker ni är bäst att sjunga på en Idol-autidion och varför? Vad ska man tänka på när man väljer låt? Ja, detta kommer jag att tänka på för jag sitter och kollar Idol just nu!

Jag hatar när folk kommer in och sjunger låtar som har tio sekunders mellanrum mellan meningarna eller låtar som är i typ samma tonläge rakt igenom. Eller låtar som dom i överhuvudtaget inte kan bemästra!

Vem tycker du hittils i svenska idolhistorien haft den bästa första idol-audition? Alltså de bästa förstamötet med jurryn. Hmm.. de var en bra fråga.. Den måste jag nästan fundera lite på själv också! Eller nej... Det måste ha varit Anna Bergendahl från år 2008 :)

Gårdagen

Inlägget publicerades den 2010-09-30 kl: 08:48:10
Kategori Dagboken, 0 kommentarer

Ursäkta att jag inget skrev igår, men jag hade fullt upp här hemma. Jag var ibäg till Borensberg med valparna, Lennart och en valpköpare för att besikta, ID-märka och vaccinera dom små liven och de gick kanonbra :D Väl hemma så skrev vi kvitton, papper och annat på valpen som lämnade oss igår och for till sitt nya hem, med sin nya matte Paulina! :D Sen blev de att ta ut valparna, städa, äta, diska, fixa och dona.

Idag blir en lugn dag.

Vad tycker du?

Inlägget publicerades den 2010-09-28 kl: 09:08:42
Kategori Dagboken, 2 kommentarer

Har ju glömt att fråga er vad ni tycker om min design? Något ni tycker jag borde lägga till eller ta bort? Ser designen okej ut för er? Om inte så får ni gärna säga till mig vad som är fel så jag kan fixa det också. Själv är jag rätt nöjd så här.. Ett tag i alla fall ;) haha...

Det farliga med att kunna göra designer är att man fifflar så mycket så man aldrig blir nöjd själv. Man blir skitnöjd när man gör till andra men inte till sig själv så då gör man om den helatiden istället ;) haha..

Men var nu snäll och kommentera.. vad saknas?

Bra bok, dagen, morgondagen

Inlägget publicerades den 2010-09-28 kl: 00:27:13
Kategori Dagboken, 0 kommentarer
Var på möte idag inne i stan. Passade på att köra Sofi så hon fick uträtta några ärenden hon med. Sedan blev det till bibblan där jag lånade 5 böcker. Det är 5 böcker som "hör ihop" eller vad man ska säga. Det tog mig 2 minuter att hitta dom.. Helt otroligt. Bibblan för mig brukar ta 40-90 minuter! Helt sjukt .. hahaha

Började läsa ena boken idag och kunde inte sluta. Så jag har läst 80 sidor. Kanske låter de inte så mycket, men med mina lässvårigheter så är det de. Riktigt bra i alla fall :)

Efter det for jag hem, kopplade Tindra och promenerade i ca två timmar. Det vr en mycket välbehövd promenad och de kändes efteråt för jag var ju helt matt och trött. Riktit så trött brukar jag aldrig bli av en långpromenad, men får väl skylla på den dåliga sömnen under natten? ;)

Imorgon har jag möte, men inget annat planerat så imorgon blir en läs, tävtt och städ dag men massa vila! Och en jäkla massa mys med valparna som i alla fall en av dom lämnar oss på Onsdag! Övriga valpar lämnar oss under andra dagar.

Fortfarnde finns en valp kvar. För er som är intresserade så är de bara hojta till.

Nu ska jag sova för jag är supertrött, men vaknade av att min astma blev riktit jobbig. Men sovgott allihopa! <3

Jävla suris!

Inlägget publicerades den 2010-09-27 kl: 11:19:27
Kategori Dagboken, 3 kommentarer



Lennart har varit en pina att försöka sova med inatt. Jag går på toa, kommer in i sovrummet och när jag börjar ta av mig byxorna så väner hans ig och säger i mycket irriterad ton "Vad fan håller du på med". Jag förklarade att jag klär av mig och att han kanske inte behöver låta så sur. Jag lägger mig ner, försöker lägga täcket över mig på ett bahagligt sätt och då blir han arg och säger "Ligg still förfan, jag är trött". Jag iggnorera han och la mig för att sova. Där låg jag HELT STILL frånsett att jag andades då och helt plötdligt snäser Lennart "Kan inte du gå och lägga dig på soffan eller nå. Jag vill sova". Då blev jag uppriktit förbannad och sa att "jag ligger ju förfan helt still. Krävs de att jag slutar andas för att Mr.JagÄrTrött ska få sova, eller är de bara de faktum att du är irriterad och inte vill se mig..."

Sen blev vi båda tysta och somnade. Jag vaknade vid 8 på morgonen och gick på toaletten, kom tillbaka för att lägga mig ner och jag hinner inte mer än in i rummet så reser han på sig argt och jag frågade vart han skulle. ans svar blev "Till vardagsrummet så man kanske får sova nångång" :O haha.. Alltså.. Ja, jag tror att min man har lidit av fruktansvärta aggressionsproblem inatt för han har då ta mig fan gnällt på ALLT.. han sover än och är fortfarande lika sur om man andas lite för högt. Men nu är klockan så mycket så jag tar då ingen hänsyn till dom som sover denna tid i den här familjen.

Jävla surgubbe! Jag älskar dig ;)

Gissa vem?

Inlägget publicerades den 2010-09-27 kl: 02:44:21
Kategori 2 kommentarer





FÖRRA GÅNGENS "GISSA KÄNDISEN":

Namn: Alice Cooper
Känd som: Sångare


Frågor

Inlägget publicerades den 2010-09-27 kl: 02:27:58
Kategori Dagboken, 0 kommentarer
Som ni kanske ser nu så har jag gjort en ny header till min sida för att ÄNTLIGEN så har mitt photoshop kommit igång igen. Så nu har jag möjlighet att bloggdesigna igen till er som undrar. På tal om photoshop-header till bloggen och sånt så täkte ställa er några frågor som jag verkligen uppskattar om ni svarar på:


Mycket

Inlägget publicerades den 2010-09-26 kl: 21:57:12
Kategori Dagboken, 4 kommentarer
Huvudvärk, huvudvärk och åter huvudvärk! har haft en hemsk huvudvärk i flera dagar nu. mycket i huvudet, mycket tankar, mycket som ska göras och mycket som bara är lite knasigt! :P

Funderar lite över min hemsida också, vettefan hur jag ska göra min header. Försöker få mitt photoshop att funka men de är trögt just nu.

Allt är så segt just nu för mig. Vet inte riktit varför. Uppdaterar bloggen sällan fast jag egentligen har haft mssor att skriva om.. men man vill ju inte vara osocial mot sofi heller som just nu bor hos oss och jag har haft så mycket annat att göra :D men vem bryr sig? :P haha..

Ja, kära vänner.. vi kommer till Piteå jul och hälsar på så alla som vill hinna träffas får hojta till för de blir inte många dagar ;)

Cat Von D och Pixie

Inlägget publicerades den 2010-09-25 kl: 10:03:21
Kategori Dagboken, 3 kommentarer
Brukar du titta på LA Ink och Miami Ink? Det brukar jag! Måste ju bara säga att Cat Von D nor är den snyggaste och sexigaste kvinnan jag vet! Seriöst, tatueringar är nice och hon har dom överallt ;) haha .. Nej men seriöst. Hon är faktiskt riktit snygg! <3 haha





Hennes kompis Pixie är inte så pjåkig hon heller :)

PixieAcia.jpg Pixie Acia image by L_Mosley_616

"du sjunger som en telefonsignal.."

Inlägget publicerades den 2010-09-23 kl: 23:27:57
Kategori Dagboken, 2 kommentarer



Hahahaha, henne glömmer man aldrig! :P

Idol-tankar

Inlägget publicerades den 2010-09-23 kl: 22:39:46
Kategori Idol 2010, 3 kommentarer
Så jävla tråkit när idolerna man gillade på deras första uppträdande har varit fullkomligt urkassa under slutaudition! Men jag älskar verkligen Alice, Malin och Sebastian! Eller ja, Sebastian håller jag ju mest bara på för att de är Lennarts sons kusin ;) men Alice är nog hittills min klara favorit. Dock så har inte Sebastian gjort så bra ifrån sig nu på slutaudition men de hoppas jag de blir ändring på!

Men HEJA ALICE! Gud vad hon var bra idag.. hon kämpade så sjukt bra trots sin trasiga hals. UNDERBART! Jamilla eller vad hon heter, den mörkhyade tjejen.. jag tycker hon bara tjabblar bort de. Kom in på sin första audition som ett skämt, försvover sig, skriker sig hes, skyller på allt möjligt ... nej.. ut med henne tycker jag!


Alice första audition.. så sjukt jäkla bra! <3

Få nått gjort

Inlägget publicerades den 2010-09-23 kl: 07:29:48
Kategori Dagboken, 1 kommentarer
Jag är helt dötrött. Känner att jag har vaknat lite på fel sida och som tur är så är de bara jag vaken nu. Denna morgon behöver jag no den där egna tiden för att hinna vända mitt dåliga humör till något bra.

Idag har jag klivit upp tidigt faktiskt av den enkla anledningen att jag vill hinna plocka undan lite hemma nu på morgonen så jag slipper komma hem vid 15.00 och ha allt kvar, komma hem till en skitig lägenhet och bli på dåligt humör för det.. nej tack! Så nu ska jag äta frukost, ta ut Tindra, skura hos valparna, diska, plocka och eventuellt dammsuga.. de behövs :D

Ha en finfiiin dag allihopa, nu ska jag gå och få nått gjort! :D

Simma

Inlägget publicerades den 2010-09-22 kl: 13:14:22
Kategori Dagboken, 0 kommentarer
Idag ska jag på badhuset. jag har verkligen varit slöast i världen på sista tiden. ingen motion typ och jag känner det eftersom kilorna har ökat. Det ger mig ångest och får mig att känna att allt är jobbigt. Jag vill verkligen börja simma igen. Simmade ju en hel del i piteå, då hade jag ju dock tio minuters gångavstånd till badhuset, här har jag 4,6 kilometer så de är ju en bit. Men om jag cyklar dit, simmar och cyklar hem så får jag ju mig en del motion. Det ska bli skönt med lite egen tid å bara simma ett tag. Just nu så är den egna tiden verkligen inte hög eftersom vi är 3 vuxna, en tonåring och hundar, valpar i en tvåa. Men snart får vi större lägenhet och det känns bra.

Det är en evig röra hemma och saker överallt eftersom hels sofis lägenhet är inproppad i vårat vardagsrum. Det känns en aning stressad, men sånt är livet!

Nu när ja har flyttat min blogg till denna blogg igen så kommer jag inte längre att kunna ha vissa låsta inlägg, däremot kommer jag ha en lås bloggdel istället. Lösenordet kommer vara samma till den som de var till mina låsta inlägg och jag hojtar till när den blogen är igång. Då är det bara för er att be om inloggningen för er som vill ha den. Som sagt så skriver jag inte särskilt myckt "hemligt" i den. Jag vill mest bara kunna ha koll på vem som läser det och sånt.

Ha en fin dag allihopa! :)

Gissa vem?

Inlägget publicerades den 2010-09-21 kl: 19:05:15
Kategori 1 kommentarer



Gissa vilken kändis detta är?

Så här är det...

Inlägget publicerades den 2010-09-21 kl: 16:02:41
Kategori Ida Tallhed, 16 kommentarer

(detta inlägg skrev jag inne på min hemsida tidigare, men jag kopierar in de hit också så jag slipper skriva om de senare)

... Ni bloggläsare som har följt med mig och min blogg i över ett år kommer kanske ihåg inlägget jag skrev i bloggen den 19 juli förra året om att jag opererade bort en systa.



Men tänkte ge er lite mer information om hur den operationen verkligen gick till och hur sanningen faktiskt är. Nu är hela den här historien väldigt lång och traumatisk och fruktansvärt jobbig för mig. Men hoppas att du orkar läsa ändå!

Jag kontaktade vårdcentralen i öjebyn redan i december 2008 på grund av smärtor i äggledarna. Hon jag pratade med sa att de låter som att jag fått en äggledarinflammation "men de är inte farligt om man inte går med det länge" så hon skulle skicka ut en tid till mig. Men ska man ta de riktit från början så kontaktades vårdcentralen redan år 2007 för att jag ville utreda varför min mens blivit så oregelbunden och konstig. Jag kunde ibland blöda 2-4 veckor i sträck och sedan vara utan i en vecka och sedan blöda lika länge igen. Dom tog blodprover på mig men var inte särskilt intresserade av att försöka hjälpa mig mer än så för tillfället. Jag förklarade ju för dom att jag och Lennart vill ha barn men dom envisades och sa att man inte brukar göra större utredninar förens man försökt i ett år.

Men när jag då kontaktade VC i december 2008 så skulle dom skicka ut en tid till mig som aldrig kom så åter igen ringde jag dit och förklarade mitt problem. Jag hade krafitg värk och jag hade då blött i säkert 3 veckor. Dock inte alls som en vanlig mens utan pyttelite. Människan jag pratade med ursäktade att ingen tid hade kommit och skulle skicka ut en ny. Samma procedur än en gång.. ingen tid kom och jag kontaktade dom igen. Vist kunde man ju önska att de skulle kommit en tid då, men nej.. Inte denna gång heller!

Jag kontaktade då mitt personliga ombud (PO) och bad om hjälp att få en tid då jag såg detta ganska allvarligt efterosm sköterskan jag pratade med i december hade sagt att de kan vara farligt att gå med en äggledarinflammation för länge och jag och Lennart vill ju faktiskt kunna få barn och så länge jag hade så ont och så länge min mens var som den var så kunde inga barn bli gjorda!

Äntligen fick jag mig en tid på vårdcentralen tack vare mitt PO <3
Jag kom in på vårdcentralen och hade förväntat mig en gynundersökning eftersom de var det dom hade sagt till mitt PO att vi skulle göra. Jag ogillar verkligen gynundersökningar då de ger mig obehagliga minnen av annat jag upplevt i mitt liv, men fortfarande så ville jag ha barn så jag andades in hundra kilo luft och for dit. Men ingen gynundersökning gjordes utan de som gjordes de vat att jag fick komma in och berätta vad som var problemet och inte mer än så! Jag fick bara en ny tid så jag kunde göra en gynundersökning sen.

Vid de här laget är vi redan i maj månad och jag blöder fortfarande och har fortfarande ont. En gynundersökning görs och dom hittar då en systa på min äggstock. Glädjande nog så kunde man ju av de dra slutsatsen att de inte var någon äggledarinflammation som orsakade mina problem utan de var en stor systa! Och med stor menar jag STOR! Den var 4cm i diameter. Läkaren talade om att aneldningen till att jag blöder är att man kan göra det när systan ska gå sönder, men typ blöder ut systor. Men eftersom det tagit så länge och den var så stor så remiterade han mig till sunderbyn för operation... I AUGUSTI! Ja, ni hörde rätt.. I Augusti skulle jag få operera mig för att under sommaren har dom lite dåligt med tider för sånt. Lite dåligt med läkare.. Så jag skulle gå hela sommaren med min smärta och fick inte ens smärtstillande. Jag skull gå hela jävla sommaren och blöda! Det var ju förfan deprimerande.. Men de var bara bita ihop och vänta då!

Smärtan ökade för mig allt eftersom och en morgon i Juli (Nadia, jag råkade säga fel till dig med månaden märkte jag nu när jag kollade upp de), Närmare bestämd den 16 Juli så hade jag så fruktansvärt ont så jag skrek, kräktes, grinade, kröp och hade svårt att andas och jag blödde så kraftigt så jag blödde igenom både binda och tampong på 10 minuter. Lennart hjälote mig in i bilen och tog in min akut på kvinnokliniken på lassarettet i piteå där dom genast gjorde ett ultraljud på mig och bara det gjorde så ont så jag inte viste vart jag skulle ta vägen. Då mätte dom systan som tidigare var 4cm i diameter till 6,5cm i diameter och beslutade då att skicka mig akut till sunderbyns sjukhus i Luleå för operation.

När vi kom till sunderbyn så fick jag med häjlp av Lennart fylla i ett papper. Sköterskan som kom med pappret till mig sa att det är viktit att jag fyller i allt eftersom de är något som personalen ska veta för att "lära känna mig" lite mer och för att dom ska kunna ge mig bästa möjliga vård. Jag fick skriva varför jag var sjukskriven och en hel del annat. Jag markerade VÄLDIGT TYDLIGT i det pappret att jag har problem med mycket ångest och stress och inte klarar av särskilt mycket utan stöd av min man eller min mamma. Eftersom Lennart hade barnen kunde han inte stanna kvar just då och jag viste ju vad som väntade så jag kände att de nog skulle gå bra.

Smärtan ökade kraftigt igen men en läkare kom in och talade om att dom inte såg mig som ett så akut fall så jag skulle få vänta till dagen efter med operation. Skulle opereras på eftermiddagen. Men då mina smärtor så kraftigt ökade så beslutade dom att göra ett uldraljud på mig IGEN! Denna gång mätte dom min systa till 7cm i diameter och då beslutade dom för att operera mig samma kväll ändå! Jag fick två valmöjligheter:
Antingen så går vi in vaginalt och "sticker blint" som det kallas. Då punkterar vi alltså systan  men skalet kommer finnas kvar. Risken finns då att systan kommer tillbaka. Eller så gör vi ett snitt på högst 2cm i bikinilinjen, punkterar den och plockar ut skalet också.

Det enda som existerade i mitt huvud var att jag och min älskade, fantastiska prins ville ha barn tillsammans och efter att ha blödit i över 90 dagar så var jag inte särskilt sugen på tanken att en systa skulle kunna komma tillbaka och förstöra allt igen och vadå.. 2cm är ju ingenting att bråka om så självklart valde jag  ju snittet! Jag ringde Lennart som också tyckte det med snittet lät bättre!

Jag vaknade på uppvaket och dom hade en jävla syremask eller vad fan det är i ansiktet på mig. Jag fick panik på grund av min posttraumatiska stress då de gav mig obehagliga minnen till tidigare upplevelser. Jag skrek och bad dom ta bort den. Det var fruktansvärt att vakna till känslan av panik. Sköterskan försökte lugna ner mig och förklarade att dom vill att jag ska ha den på så dom kan hålla mer koll. Men jag klarade verkligen inte av den och slet av den så fort jag kunde. ag kan inte förklara de, men den känslan jag fick av att ha den masken i ansiktet fick mig att vilja gå av på mitten!

Jag var torr i munnen men fick inte dricka, jag hade så ont så jag inte kunde röra mig men fick inte mer smärtsillande för tillfället. Jag fick vara dom kommande 7m timmarna inne på uppvaket för att dom inte hade "personal nog för att köra mig till mitt rum". Men tillsist fick jag komma till mitt rum, då var klockan fem på natten och jag fick tillgång till min mobil. Skickade ett sms till min älskling och talade om att operationen var gjord, men då sov nog han! Jag försökte sova men hade ju alldeles för ont men samtidigt tänkte jag att hällre ligger jag sömnlös ett par nätter i smärta så här då jag vet att de snart är över än att fortfarande ha en systa som orsakade mens och hemsk smärta helatiden!

På morgonen kring nio tiden så hade jag fortfarande inte sovit en blund. En läkare kom in och satte sig brevid min säng i rummet där jag låg tillsammans med andra patienter. Hon pressenterade sig och talade om att de var hon som hade opererat mig i asistans av annan läkare. Hon själv var en läkarstudent men den riktiga läkaren var den som hade assisterat henne och talat om vad hon skulle göra. Detta gjorde mig upprörd eftersom jag VET att en läkarstudent inte ens få vara närvarande i rummet utan min tillåtelse. Men jag lossades inte om de för tillfället utan fortsatte att lyssna på henne och de hon hade att säga. Hon förklarade att min kraftiga smärta hade orsakats av att min systa hade virat sig runt min äggledare och de var det som hade orsakat den kraftiga smärtan, men då hade dom även märkt att min äggledare var sjuk så dom hade varit tcungen att ta bort den. I en sekund eller två orsakades jag av en kraftig panikkänsla som gjorde att jag grät. Sen log jag och kände att jag i alla fall har den andra kvar och fortfarande kan jag få barn.. Då säger kvinnan "Tyvärr så upptäckte vi ju då att även den andra äggledaren var sjuk så vi fock ta bort den med!" Jag grät så mycket så jag skrek. Min panik och ångest var fruktansvärt kraftig. Varför kunde hon inte bara direkt säga att båda var borta istället för att ge mig hoppet först om att en fanns kvar!?

Kvinnan reser sig upp och säger "Om de är något du undrar över så ring på de röda larmknappen", sen går hon! Så jävla opreffertionellt. Hon erbjöd mig ingenting. Ingen medecin mot min ångest, ingen telefon att ringa min man med, ingen att prata med. Dessutom hade hon gett mig denna information trots att de i mina papper som jag fyllde i dagen innan stod att jag lider av en posttraumatisk stress, ångest och att jag inte kan handtera mycket alls utan stöd av mina nära. Som om inte det var nog så sa hon detta till mig helt öppet inför de övriga som var på samma rum som jag. hon tog mig alltså inte i enrum.

Kvinnan från sängen brevid min kom till mig och trängde in sig brevid mig på min säng och pratade mig ur min ångest. Hon tröstade mig. Sträck mig i pannen och berättade lite saker som fick mig något lugnare. Jag fick då andas nog för att kunna ringa till Lennart, mamma och moster! Lennart var så lessen för han inte hade någon som helst möjlighet att komma förens dagen efter egentligen. Mamma skulle komma och hälsa på mig samma kväll och mitt hopp var att få åka hem med mamma till Lennart för att inte fan ville jag ju vara kvar där. Jag vill hem, hem till min trygghet och till Lennarts famn men läkarna ville ha mig kvar i minst två-tre dagar till.

Hela den dagen var helt basserad på panik och ångest, tankar och hat. Jo, jag kände hat! Dom hade behandlat mig så fel och tänk om jag sagt att jag vill att dom ska "sticka blint".. Vad hade hänt då?! Kanske hade de blivit ännu värre!

På eftermiddagen kom mamma och hon kämpade verkligen för att få ta med mig hem. Tillsist tillät dom de om jag lovade att äta mat ordentligt! Men vem fan vill ha mat när man är så nertryckt som jag kände mig då? Inte då jag i alla fall, men jag tvingade i mig den äckliga maten och gjorde allt för att få komma hem!

Det kom då en sköterska till mitt rum sen och sa att de måste vara en läkare som skriver ut mig så jag få vänta i ca 30 minuter. Vi väntade, och väntade men ingen läkare kom. Mamma ringde på larmknappen och dom sa att de är för mycket att göra nu. Dom hade bara en läkare på hela sunderby sjukhus som tog hand om alla avdelningar. Akuten, alla patientrum m.m men om 20 minuter så skulle den läkaren gå av sitt pass och en annan läkare skulle kliva på sitt pass och då skulle den läkaren som klev av komma upp och skriva ut mig. Vi väntade men ingen kom och åter igen ringde mamma larmknappen! Nu var mamma uppriktit upprörd och talade om att antingen så kommer de en läkare NU annars skiter vi i att vänta och åker hem i alla fall. Jag skulle ändå tillbaka dagen efter på ett möte med "den riktiga" läkaren då.. tillsammans med Lennart. Så sköterskan gick med på att låta mig bli utskriven dagen efter istället och låta mig åka hem ändå!

Väl hemma så fick Lennart ta hand om mig. Hera fick flytta till min kompis Sofi i några dagar för att hon klarade inte av att vara lugn kting mig. (Hera var min schäfer). Dagen efter klev vi upp före fan för att vi skulle vara senast 9 på sjukhuset i Luleå men när vi väl var där så fick vi sitta och vänta till 13.00. Jag som knappt kunde gå eller sitta erbjöds ingen liggplats under den tiden. Men tillsist kom läkaren och ursäktade att de tagit lite tid.. LITE!?

Då kom nästa slag.. Läkarstudenten som talade om för mig morgonen innan att dom tagit bort systan m.m har tydligen gett mig felaktig information. Jag hade ju ingen systa som dom från början trodde nä! Det var bara min äggledare man såg på ultraljudet. En normal äggledare ska vara som en daggmask i storlek. Min var 6cm bred och 9cm lång och full av blod. Min smärta hade orsakts av att min äggledare hade virat sig runt sin egen rot. Den andra äggledaren va 4cm bred och lång. Detta fick mig ännumer att tänka på vad som skulle hänt om dom "stack mig blint". Men den tanken lämnade jag fort för de var ganska irrelevant.

Lennart var ganska upprörd och frågade hur fan dom kan ha gett mig denna information utan hans närvaro när de handlar om något så viktigt och när de står klart och tydligt i papprerna jag fick vad mina svårigheter var. Läkarensäger då "Ja, vi ber hemskt mycket om ursäkt för detta men vi hade inte läst de pappret!". Så varför i hellvete skulle jag fylla i det då!? Lennart fortsätter sin ifrågasättning och frågar varför en läkarstudent opererade mig och åter igen så ursäktade hon sig. Lennart fortsatte att ifrågasätta alla misstag dom gjort och läkaren ursäktade dom allihopa! Tillsist bad lennart henne skriva under ett papper på deras misstag men de ville hon inte göra för att hon ville inte sätta sin läkarkarrier på spel för små misstag som kan hände vem som helst! SMÅ MISSTAG!?

Läkaren talade då om att de fanns IVF-behandlingar att göra. Det innebär att dom tar ägg från mig coh spermier från han och planterar sedan in de i mig så jag fortfarande kan uppleva en graviditet, men innan de kan göras så måste jag gå ner massor i vikt eftersom man inte får ha ett BMI över 30! Jag får endast tre gratis försök i mitt liv och sedan kommer de kosta mig 30.000kr per försök att bli gravid. Den goda nyheten i de hela var att de oftast lyckas! Det största slaget av dom alla var att läkaren talade om att detta berodde på en äggledarinflammation som legat för länge. Tänk om dom kunde hjälpt mig redan från början när dom misstänkte att de var en äggledarinflammation, då kanske jag hade sluppit detta. Vi skulle kontakta sundebyn för att få ett möte med mer info kring IVF-behandling en månad senare, men när jag väl ringde så tyckte dom att jag fortfarande var för tjock för att de ens skulle vara aktuellt med den infon.

Jag gick ner 22,5kg på fem månader och sedan har de stått still. Just nu är jag i ett sånt läge där allt bara står still, ingenting  går riktigt i den riktningen som de borde! Jag vill gå ner i vikt, men klarar för tillfället inte riktit av det själv! Jag har min ätstörning som helatiden sliter tillbaka mig dom stegen som jag går framåt. Mer info kring mit ätstörning ska ni också tids nog få, men de lär jag nog skriva mer om i dom låsta inläggen och som jag sagt innan så törs ni allihopa be om lösenordet till dom inläggen!

Just nu är jag bara så less på den eviga fråga om när vi ska skaffa barn, om vi inte vill ha barn, om de inte är dags att skaffa barn m.m därför de gör mig så ont varje gång någon frågar! JA, jag vill ha barn och har viljat de i tre år nu. Jag är redo för barn och jag skulle bli en fantastisk mamma men problemet är att jag inte kan. 45kg till ska bort från min kropp innan det är möjligt och för att lyckas med det så måste jag få hjälp med min ätstörning! Än så länge så kastas jag bara mellan vårdcentralen, sjukhuset, psykologen och ja gudarna vet allt med det. Får inte den hjälp jag behöver och det kämpar jag med för fullt just nu!

Men snälla! Sluta nu fråga när vi ska skaffa barn och om vi ska det.. För det ska vi
.. förhoppningsvis.. när de går! Nu har jag skrivit ner de allra mesta till er men orkar inte skriva mer nu annat än att jag blivit mycket felbehandlad då dom mycket tidigare had ekunnat hjälpa mig när jag bad om de och på så sätt så kanske jag hade sluppit detta. Men jag ska inte ge upp även om de stundvis känns som att jag inte orkar! Men jag och Lennart vill ha barn och vi ska fortsätta kämpa! och till alla er som nu frågat om jag anmält detta så har jag givetvis gjort det direkt efter operationen gjordes. Jag anmälde de till patientnämnden men läkarnas historia var ju självklart inte sann och den var ju helt skriven till deras fördel eftersom hon inte vill "riskera sin läakrkarriär!" så jag har INTE fått nått som plåster på såren.. men vad ska man göra åt det då? Inte särskilt mycket.. Fokus ligger nu i att få hjälp med ätstörningen så jag kan gå ner de som behövs! vill även tillägga att de snittet som skulle vara 2cm är 30cm brett under magen!

Men nu orkar jag inte skriva mer och har ni frågor kring detta så är de bara fråga!

Tindras valpar

Inlägget publicerades den 2010-09-21 kl: 06:49:58
Kategori Dagboken, 0 kommentarer

Tänkte jag bara måste påminna er om att läsa Tindras valpblogg också om det intresserar er: http://idatallhed.blogg.se/tindra

Här kommer en bild på varje skönhet. Dom är på bilderna 6,5 vecka gamla och det är alltså bilder tagna i förrgår för att imorgon blir dom hela 7 veckor gamla. Det är alltså snart dags för att flytta hem ifrån. Som det ser ut nu så finns enbart hanen med guld/beige fläck runt ögat kvar. Dom andra är tingade, väntar dock på att få in boknigsavgiften på den ena, men den får jag idag.

Tindras valpar 6,5 vecka gammal (två tikar, två hanar. Dom två mittersta är hanarna):




börjar ta sig

Inlägget publicerades den 2010-09-20 kl: 23:10:48
Kategori Dagboken, 0 kommentarer
Sådärja.. nu har jag suttit och knogat på hela dagen med utseendet på bloggen. Fortfarande är de saker som ska göras men de mesta funkar nog som de ska nu. Just nu är de massa meningslösa inlägg i bloggen eftersom de olika kategorierna inte syns så länge de inte är inlägg i dom. De är därför jag skrivit ett kort inlägg i varje kategori. Är de något som fattas på bloggen och som inte är som de ska?

Något ni vill ha dit, ta bort? Tips, ideer?

Självklart ska en header in sen!

Sex, samlevnad och relationer

Inlägget publicerades den 2010-09-20 kl: 22:05:11
Kategori Sex, Samlevnad och Relationer, 0 kommentarer
En populär kategori i min tidigare blogg var ju min sex, samlevnad och relation´s kategori och naturligtvis så ska jag fortsätta med den. I denna kategori kommer jag alltså lägga upp roliga, bra, tråkiga, nödvändiga och lärorika inlägg om sex, samlevnad och relationer. Jag kommer även besvara era Sex, samlevnads och relations frågor i denna kategori.

Frågor och Svar

Inlägget publicerades den 2010-09-20 kl: 22:02:18
Kategori Frågor och Svar, 1 kommentarer
Här kommer jag att besvara era frågor, kommer ha mina frågestunder i denna kategori och kanske hamnar de någon tidsfördrivslista med frågor och svar här?

Humor

Inlägget publicerades den 2010-09-20 kl: 21:58:39
Kategori Humor, 0 kommentarer

Lite humor har väl ingen dött av, här kommer det att hamna lite olika humorrelaterade inlägg :)

Vill du ha en bloggdesign?

Inlägget publicerades den 2010-09-20 kl: 21:49:42
Kategori Dagboken, 1 kommentarer
Jag gör bloggdesigner på beställning till de personer som vill ha. Givetvis så kostar detta en liten slant eftersom de kostar mig en hel del timmar att göra designer åt er så ni blir nöjda. Ingen vill väl jobba flera timmar helt gratis? Designerna jag gör passar till blogg.se/webblogg.se och priset baseras på hur komplicerad designen kommer bli för mig att göra. Priset kommer vi självklart överens om före jag börjar. Vill du ha enbart en header av mig så kostar det 100kr.   

Så här går det till:

Du komtaktar mig via mejl och talar om ungefär hur du tänkt dig, jag svarar på ditt mejl och talar om hur mcyket det skulle kosta. När du godkänt kostnaden så gör jag din design. Sen sätter du in pengarna på mitt konto och när det är gjort då får du din design.

Det finns två allternativ till hur du kan få in designen på bloggen men jag ser helst att de görs på de enklaste sättet, alltså att jag sätter in designen åt dig! Men för att jag ska kunna göra det så kommer jag att behöva dina inloggnings uppgifter och naturligtvis så behöver du inte ge mig ditt orginal-lösenord utan du sätter in ett tillfälligt lösenord som du byter när designen är på plats. Alternativ två är att jag förklarar för dig hur man sätter in designen. Anledningen att jag föredrar de första alternativet är för att de ibland kan förekomma vissa "komplikationer" som måste redigeras på plats och enklast är ju då om jag själv snabbt kan fixa det i stället för att jag ska sitta och försöka förklara för dig hur du ska göra!

Har du frågor och funderingar kring detta så är du välkommen att kontakta mig här nedanför.
I priset på designen ingår givetvis lite hjälp och småändringar efteråt.

 

Namn:
Epost:
Ämne:
Meddelande:

(Är de något som inte funkar som det ska med detta kontaktformulär så är min mejladress: idatallhed@hotmail.com)

Designer av mig :)

Inlägget publicerades den 2010-09-20 kl: 21:40:53
Kategori Designer av mig, 2 kommentarer

I denna kategori kommer jag sätta in designer som jag har gjort. Hela designer, headrar m.m Men just nu blir det bara några få av alla jag gjort, mer kommer frammåt i tiden :)










Posttraumatisk stress

Inlägget publicerades den 2010-09-20 kl: 19:18:35
Kategori Ida Tallhed, 6 kommentarer

Som mina trogna läsare vet så har jag tidigare under en 3 års period varit sjukskriven för en stress och depressions -relaterad sjukdom som heter posttraumatisk stressyndrom. Men nu mer är jag inte längre sjukskriven även om min posttraumatiska stress kan göra sig påmind på olika sätt. Jag arbetar ständigt med mig själv och jag är en mycket stark människa som är stolt över att vara den jag är. Här kommer information om "sjukdomen": 

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) kan uppstå efter upplevelser av krig, tortyr, våldtäkt, naturkatastrofer och svåra olycksfall; dvs trauman som ligger utanför den normala mänskliga erfarenhetsramen.

Karakteristiskt är att den traumatiska situationen återupplevs i form av påträngande, detaljerade minnesbilder eller mardrömmar, samtidigt som övriga intressen avtar och den drabbade känner sig alltmer likgiltig inför vanliga mänskliga aktiviteter. Minnesbilderna väcker ångest och ibland skuldkänslor och leder ibland till ett fobiskt undvikande-beteende inför allt som kan påminna om traumat.

Posttraumatiskt stressyndrom omnämns i många sammanhang men:
- Alla psykiska besvär efter ett trauma är inte posttraumatiskt stressyndrom.
- De flesta som utsätts för trauma utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom.
- Många som får diagnosen förbättras spontant, det vill säga utan behandling.


Symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom uppträder vanligtvis inom några veckor efter den traumatiska händelsen, men ibland kommer symtomen först efter månader eller år. För många går symtomen över av sig själv. Cirka 40 procent av dem som utvecklat posttraumatiskt stressyndrom en månad efter ett trauma har inte längre symtom ett år senare.

Huvudsymtom vid posttraumatiskt stressyndrom:
- Återupplevande i form av återkommande, påträngande minnesbilder av den traumatiska händelsen. I vaket tillstånd eller i form av mardrömmar.
- Undvikande innebär att den drabbade försöker undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att personen isolerar sig från familj, vänner och arbetskamrater.
- Överdriven vaksamhet och minnesförlust. Den överdrivna vaksamheten innebär onormal lättskrämdhet, irritabilitet, omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och sömnstörning.
- Minnesförlusten, som kan vara total, är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.
- Stresskänslighet i vardagen och framförallt i pressade situationer.
- Sömnproblem. Kan ibland bero på räddsla av mardrömmar men ibland också bara på grund av den dagliga stressen.

Om mig

Inlägget publicerades den 2010-09-20 kl: 19:18:00
Kategori Ida Tallhed, 7 kommentarer


Jag har kallats modig, töntig,
cool och feg. Jag har kallats
mogen, snabbtänkt, söt och seg.
Jag har kallats ängel, djävul,
smart och dum. Jag har kallats
lugn, vild, cp och flum. Jag har
kallats fiende, vän, rolig och tråkig.
Jag har kallats konflikträdd, positiv,
negativ och bråkig. Jag har kallats
underbar, snäll, självisk och omtänksam.
Och visst är det sant, att kärt barn
har många namn !?


Mitt namn är Ida Tallhed och jag är 28 år gammal. Jag lever ett liv fullt av både med och mot -gångar precis som alla andra. Jag är annorlunda, men ändå inte, Varken snygg eller ful, varken bättre eller sämre men ändå unik!

Jag har sedan den 17:de Augusti -08 varit gift med världens finaste man som förövrigt heter Lennart och är 43 år gammal. Vi bor tillsammans med hund och makens söner i ett fint mysigt hus utanför Piteå.

Lennart har fyra barn sedan tidigare och alla är dom pojkar. Jag och Lennart har inga gemensamma barn även om vi gärna hade haft det, men eftersom jag genomgick en ganska traumatisk operation -08 så kan jag inte på naturlig väg få barn utan jag måste genomgå en IVF -behandling som innebär att dom tar mina ägg, hans spermier och sätter ihop det för att sedan sätta in de redan befruktade ägget i mig igen. Men innan jag kan göra detta så måste jag ha rätt vikt och genomgå massa saker, viket jag kämpar med nu.. Vill ni veta mer om detta så kan ni läsa om operationen och vad som hände HÄR!

Jag har hela mitt liv fått kämpa med vikten, maten och problem med ätstörningar åt flera håll. Blev erbjuden en GBP (gastric bypass) för vikten redan i samband med operationen av mina äggledare. Men jag tackade nej och kämpade på. Efter många om och men så bestämde jag mig två år senare för att trots allt söka om operationen för vikten då jag såg min chans i att kunna få ett både hälsosammare och lättare liv ur många perspektiv. Chansen till att skaffa barn kanske skulle närma sig..

Oktober 2011 genomgick jag operationen och har nu tappat 52kg. Men har fortfarande en hel del (20kg)  kvar enligt sjukvården, själv känner jag mig både stolt och nöjd som det är och tänker inte rätta mig efter deras krav för överhudsoperation, för mig är inte det lika viktigt som känslan av att vara nöjd och trivas i den storlek man är :)

Min operation för övervikten har inneburit mycket gott, men mycket ont också. Tillexempel så blev mina smärtor i kroppen värre i perioder, jag fick långa skov av värk och kroppen sa upp sig totalt ibland. Jag tappar känsel i benen tvära stunder och blir förvirrad och känner domningar. Jag har alltid haft en beröringsömhet men den steg med stooooora steg när vikten snabbt försvann..

Utredningen av detta visar på en sjukdom i centrala nervsystemet. Den tvära viktförändringen ökade mina smärtor eftersom mina nerver inte hinner med i svängarna. Men både jag och min läkare hoppas på att medicinering och tiden i väntan på att kroppen ska balansera sig ska bromsa mina skov i sjukdommen. Det som är bra är att jag faktiskt fått en utredning och därefter kan få hjälpmedel. Viktminskningen i tvär hastighet kanske varit dålig i sig, men i längden när kroppen återhämtat sig (klart det blir en påfrestning med 52kg som försvann på 7-8 månader) så kommer de deffernetivt bara bli bättre när man slipper bära på en tung kropp.

Utredning fortsätter för att kunna utesluta MS, som min mormor också hade :/

Men trots allt så har operationen varit bra. Bra för kropp och själ. Bra för mitt mående och mitt självförtroende. Men nu ska vi inte prata mer kring det för tillfället.. fråga dock om det är något ni undrar! :)

Jag är en människa som av vänner beskrivs som en glädjespridare. Jag är positiv, glad, kärleksfull, musikalisk, envis, lyhörd och empatisk. De ligger i mitt intresse att spendera tid med dom jag älskar, att göra saker med min hund, vänner och naturligtvis min familj. Jag gillar att sjunga, pyssla och hålla på med webdesign men jag går väldigt ogärna på stan och shoppar... BOOOOOORING! Precis som alla andra så besitter ju även jag en hel del negativa sidor men även dom bidrar till att jag är den unika människa och individ som jag faktiskt är. Jag ser mig själv som en stark människa med ett precis lika högt värde som vem som helst. Jag är väldigt principfast och anses av både andra och mig själv som både mogen, klok och moralisk... och kanske en smula envis ;)

Just nu har jag ingen sysselsättning på grund av lite olika orsaker. Bland annat en posttraumatisk stress, en sjukdom i centrala nervsystemet och ADHD. Jag har under ett års tid genomgått min utredning för ADHD'n och har nu sedan 2010 fått medicinering mot det, vilket faktiskt ger en otrolig skilnad. Min koncentration är bättre, mitt hummör är jämnare och allting blir så mycket lättare men de är klart att saker fortfarande är lite rörigt i mitt funktionshinder trots min medicinering.

Jag har stort behov av ordning, organisering och rutiner och därför ses jag gärna som ett städfreak från omgivningen. Tyvärr så beror det inte på att jag väldigt gärna vill städa utan de beror på att jag inte klarar av att ha det rörigt för att de stör min ordning i annat.

Jag har mål med mitt liv och vet precis vad jag skulle vilja göra och jobba med men just nu ska jag inte gå in mer på det, mer om det kanske kommer sen... Eller om ni verkligen är intresserade så är det väl bara fråga :D

Avslutningsvis så vill jag meddela att min systers tre döttrar förgyller mitt liv. Jag älskar dom så oerhört mycket och kan inte tänka mig ett liv utan dom! <3 När jag är med dom, ser dom le och må bra så känns det inte längre lika tungt med osäkerheten kring om jag själv kommer lyckas få barn eller inte..

Jag har Vilja, Ebba och Thilia.. kärleken till dom är helt obeskrivlig :)




Vill ni veta mer om mig så är de bara att fråga. Jag är en människa som älskar att svara på frågor om mig själv, mitt liv eller annat så om du har frågor så tveka inte att kontakta mig. Du kan kontakta mig antingen via en kommentar i bloggen eller genom att skicka ett mejl till mig.