www.idatallhed.blogg.se - Angel Wing Heart

Smart pysselpynt!

Inlägget publicerades den 2012-11-30 kl: 13:27:00
Kategori Allmäna tips, 1 kommentarer
Det här hemmapysslet var ju lite gulligt, nästan så man blir sugen att tillverka en sån :) hänga på insidan av ytterdörren kanske, med plats för lite påminnelselappar så här över jul när all stress kommer omkring? ;) hehe..

52 kilo mindre människa, 52 kilo mer stolthet :)

Inlägget publicerades den 2012-11-29 kl: 00:06:00
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 7 kommentarer


Helt sjukt egentligen vilken dålig kroppsuppfattning man kan ha. Hur omedveten man verkligen är/var på hur man egentligen ser ut rent storleksmässigt. Får mer eller mindre en shock varje gång jag ser en bild från så lite som ett år sen, men även när jag ser en bild på mig från idag. Förändringen är stor och förvirringen likaså.. undrar just när man hamnar i någorlunda balans och acceptans över hur man har förändrats. Fortfarande så känner jag mig större än vad jag är, ständigt kollar jag på kläder i flera storlekar över det jag behöver. Innan var de ibland tvärtom, man provade alltid en storlek mindre än det visade sig att man behövde!

Jag tror att svårigheten att se sin egen förändring när man kollar sig i spegeln och inte jämför bilder såhär beror på att man känner sig som samma människa (vilket jag är och alltid kommer vara) och att man har svårt att bedömma sin egen kropp. Vetskapen om att jag är jag kanske gör det svårt att i en spegel se nått annat än det man för så lite som ett år sen faktiskt var! Samma innombords får en att på nått sätt se samma utvändigt... tills man jämför bilder! :O

Men med en viktminskning på över 50 kilo och med en ändring från byxor i storlek 52/54 till storlek 38 så kan jag verkligen med hedern i behåll berömma mig själv i stora mängder! :) Från en XXXL till en M, från den där tjejen som fick efterfråga klädavdelningarna för stora/överviktiga till den där tjejen som kan köpa sina kläder i vilken vanlig butik som helst och det inkluderar barnavdelningen :)

Känner mig så glad och kunde aldrig tro att en förändring i vikten skulle kännas så stort som det faktiskt gör. Att allting skulle kännas så mycket lättare. Man orkar mer, man vill mer, man skrattar mer..

Smaken på kläder har förändrats, allting har mer färg, mer form och mer stil. Det är inte längre grått, svart, brunt och pösigt. Plötsligt vågar man ha mer figursydda kläder, kläder som tar fram ens former mer. För mig blev den här resan till större glädje än jag innan kunnat ana!
MEN, ett stort men, jag kan inte sticka under stolen med att detta har inneburit mycket tungt, mycket motgångar och många svåra förändringar. Att jag såhär på efterhand, när min värk blivit värre i längre perioder, har fått veta att jag har en nervsjukdom i centrala nervsystemet har tillexempel inte gjort min kamp mot vikten nå lättare. Men jag kämpar på och tycker att jag gör det bra. Men när benen plötsligt försvinner under en, man plötsligt tappar känsel eller när värken i kroppen är så hemsk så en smekning över exempelvis låret känns som tusen nålar så blir kampen mycket svårare. Även det har sina fördelar, de lär mig att stå ut, härda ut och fortsätta leva sunt även i dom stunder när allting känns svårt.
 
När jag nu har en bekräftad sjukdom och inte behöver leva med samma ovisshet över vad som händer i kroppen när hela jorden snurrar, blodtrycket sjunker och kroppen värker då kan det bara bli bättre! för nu har man en helt annan grund, med helt nya förutsättningar när det finns möjlighet att eventuell medicinering kan minska på mina skov i sjukdommen eller åtminstone göra dom mindre långvariga och mindre outhärdliga!

JAG ÄR GLAD ÖVER MITT LYCKANDE! <3
Nu ropar min kudde mitt namn.. tror det är dags att sova nu <3

- 52kg
-51cm i midjan
- 33cm runt vardera lår
övriga mått kommer jag inte ihåg på rak arm just nu, så får återkomma med det :)

En sockerbagare...

Inlägget publicerades den 2012-11-28 kl: 15:38:38
Kategori Dagboken, 2 kommentarer

Bara för att min mamma är bäst!

Inlägget publicerades den 2012-11-20 kl: 09:44:15
Kategori Dagboken, 3 kommentarer
Bara för att jag har världens bästa mamma så är nu denna bekväma skönhet beställd och kommer med posten innan månaden slut.. Som jag längtar! <3 Tack älskade, fantastiska mamma och Eino..

Jag har två som blivit alldeles förstora: en knallröd i fleece-tyg och en seris-rosa i swettismaterial. Sen har jag även en Lila som jag klantade mig och gjorde sönder kedjan på.. Så ääääntligen får jag mig en annan <3 Är såååå glad!

Den perfekta vaginan!?

Inlägget publicerades den 2012-11-13 kl: 15:29:00
Kategori Sex, Samlevnad och Relationer, 2 kommentarer
då kommer vi till de mest lockande ämnet att läsa om. Tabu att skriva om, tabu att prata om och man läser det gärna.. men helst utan att någon  ser eller vet det.. det är ju pinsamt! right? ;)

Att skriva om sex i sin blogg är nått som väldigt många anser vara olämpligt, man har som bloggerska ett ansvar över sina läsare och tänka på vad man skriver då det faktiskt finns unga personer som kanske läser, ser och beundrar den personen som driver bloggen.

Men nånstans så kan jag känna att ämnet sex, just därför, kan vara mer än nödvändigt att skriva om. Och jag tycker absolut att man bör tänka på vad man skriver och vad man "uppmanar till". Jag har fått en del både positiva och negativa kommentarer gällande mina inlägg om sex och samlevnad men sanningen är att jag sällan skriver saker som framför en osanning eller ett osunt sätt att se på sex.

Allt jag skriver är i mina ögon betydligt mer hälsosam läsning än övrig pornografi man kan hitta på nätet. Om miljontals orealistiska bilder, modeller, filmer och noveller visas på nätet så anser jag att mina realistiska inlägg istället kan öka unga tjejer och killars förståelse för våra olikheter. Rätta mig om jag har fel? Porr i sig har också sin charm och njutning, annars skulle det inte existera men jag anser att det är viktigt med kunskapen om vad som är realistiskt innan man hittar sin ro i pornografi.

Så när vi nu är inne på ämnet "olikheter" så tänkte jag ta tillfället i akt och skriva lite om mina tankar kring ett program jag såg på tv igår; den perfekta vaginan! som i mina ögon lika gärna skulle kunna döpas till "det orealistiska målet att passa allas smaker".

"Brittisk dokumentär från 2009. Efterfrågan på bisarra plastikoperationer har gått så långt att kvinnor numera genomgår genitala operationer. I Storbritannien tycker 67 procent av kvinnorna enligt en undersökning att de har ett fult underliv och allt fler väljer att operera sig. I den här dokumentären söker man svar på varför kvinnor blivit så besatta av just den kroppsdelen."



Programmet satte genast igång mina funderingar kring detta och fick mig att bli förundrad över hur vi påverkas av den perfektion som visas i mediasammanhang. Eftersom att underliv är sånt som man inte bara går runt och visar eller pratar om hur som helst så tar jag mer eller mindre för givet att detta är nått som kommer från media och porrindustrin framförallt.

Varför tror du att intimkirurgin ökar? Varför vill folk riskera att tappa känsel (vilket är fruktansvärt vanligt när man förminskar tillexempel blygdläpparna) för att nå en perfektion? Skulle komplexen i underlivet bli färre om folk generellt pratade mer öppet med varandra om sina egna underliv? Låter kanske lite korkat, men jag menar rent generellt.. skulle bilden av detta för'ndras om man var mer frispråkig? Om man kanske skulle prata mer om "mitt underliv, ditt underliv, olikheterna.." på tjejfesterna istället för saker som är svåra att relatera till?

Dela gärna mer er av era åsikter och tankar!



En tanke jag har är att oavsett hur mycket man opererar sig i underlivet för att se bra ut, eller om så alla skulle göra det, så kommer den extrema olikheten ändå att finnas där. Och när jag läst om detta och när jag kollade på programmet igår så förstår jag att över 90% av alla intimoperationer handlar om att se bra ut för andra och att man tror att det får en själv att må bättre. Kanske gör man det, kanske inte! MEN värt att tänka på är att likaväl som alla ser olika ut så kommer också tycket för vad som är bra att variera.

Se bra ut för andra.. jaha, men alla gillar ju inte samma saker?

Jag tycker det är hemskt att folk bara för att uppnå känslan av perfektion riskerar att tappa sin känsel och delar av sin framtida möjlighet till en maximal sexuell njutning.

I programmet framgick också att man gärna vill ha så lite synliga delar i underlivet som möjligt. Hälst ett sträck bara, men varför? Man fick också veta att storleken på dom inre blygdläpparna kan variera från några ynka millimeter upp till TIO CENTIMETER! och bara den insikten får i alla fall mig att förstå att variationen är oändlig.

I min sökning på internet kring detta ämne nu så framkommer också att en stor del över 50% i sverige på dessa operationer är tjejer under 18år. Och utöver detta så hittade jag till ett forum där tjejer som ska och/eller har opererat sig delar med sig av sina erfarenheter.

I det forumet framkom tydligt att väldigt många, dom allra flesta faktiskt, ångrar sig ett tag senare, att många fått känselbortfall och att många fortfarande inte nått det perfekta målet och alltså vill skära av ytterligare lite till. Men något som fick mig att känna "oro" är att ordet ovanlig och vanlig i samband med hur man ser ut nertill används så gott som helatiden. Men om ingen människa ser likadan ut, hur deffinierar man då vanligt/ovanligt?

Var även ett par stycken som gnällde över hur hemskt det var med "utstickande" blygdläppar, att födas till straffet att få leva med det och sen vara tvungen att bekosta sig 10-30 tusen för att fixa till det. Har man mycket komplex och vill man göra sin justering så respekterar jag deras val.. Men om komplexet är så stort så kanske man inte borde se priset som nått mer fruktansvärt än komplexet? gör man det så kanske man istället bör fundera igen på hur mycket den "perfekta bilden" ska få påverka en?

Det var några som också skrev att man borde få sånna operationer gratis då man inte själv valt att ha ett "skevt eller onormalt" underliv. Men och andra sidan så har inte alla valt att födas till genen att få nästan inga bröst, små läppar eller rynkor i ansiktet redan vid 20 års ålder.. ska dom också få det gratis då? Har man så stora blygdläppar så man får infektioner eller skavsår och svullnader när man går, sitter eller kanske cyklar så kan jag förstå om valet att operera sig är aktuellt. Om man dessutom önskar få ersättning för operationen för att ha råd att göra det. Men samhället ska absolut inte behöva bekosta sig en sån sak bara för att man som tjej vill vara lite mer "normal".

Att pressen att uppnå den perfekta vaginan är så stor så ungdommar inte ens bryr sig om komplikationer eller om läkaren är dålig eller oerfaren bara det är så billigt som möjligt gör mig också lite lessen :/

Detta blir ett långt inlägg och det ber jag om ursäkt för, men ämnet är både skrämmande, intressant och lärorikt anser jag. På ett forum om detta som jag besökte så var 8 av 11 kommentarer i ett inlägg om problem dom fått efteråt. Nästan samtliga av dessa 8 kommentarer innehöll samma problem; Känselbortfall, återkommande svullnader och ömhet samt sveda när man kissar. Det gällde inte bara nyopererade utan även personer som varit opererade i några år.

Hur ska man göra för att öka tjejers (och killars) självförtroende kring vad som är okej? Hur ska man göra för att minska komplexen och hur kan man göra för att uppmärksamma olikheterna mer? Anser du att det behövs?

avslutningsvis vill jag poengtera att jag både respekterar och accepterar valet till inima operationer men jag tror att impulsen eller blindheten kring orsaken och komplikationerna är för stor och anledningarna tyvärr inte vad dom borde. Är du opererad? ska du operera dig? varför/varför inte? Och en sak till; jag tror att mångas komplex kring detta är mer ogrundade än man själv kan tro för att i flertal undersökningar som gjorts så visar det på att killar iprincip aldrig (vääääldigt sällan) väljer att avstå pågrund av hur hennes underliv ser ut. Killar förväntar sig sällan ett visst utseende eller en viss storlek på blygdläppar eller andra delar av underlivet. Även om vi tjejer i regel tror det så är det inte så. Däremot så visar samma typer av undersökningar att tjejer förväntar sig desto mer kring hur en man ser ut, vilket är hemskt tycker jag!

Operera inte erat underliv för vad ni tror att andra vill se eller förväntar sig, ta del av information och lär dig att ditt underliv är skapt för dig och inte för andra. Ta del av informationen av att killar faktiskt INTE förväntar sig det du tror så kanske dina komplex kan minska. Bli vän med ditt underliv och acceptera det. Lär dig se charmen i det som du tror andra stör sig på. Mediabilden stämmer inte överrens med verkligheten!

Jag tycker att olikheten på våra underliv är farsinerande ch absolut inte skrämmande! <3
Se det roliga, de charmiga och det fina i olikheten. Alla ideal visar på att vi ska vara så utstickande, unika och fina utåt sett som möjligt, men att ha ett unikt underliv är skrämmande? Våra olikheter nertill vill vi inte ha, men det är samma olikhet vi strävar efter i övrigt? why?

Pigga upp nästa tjejfest och bjud in till ämnet med dessa godsaker kanske? ;) Eller istället för kläm och kännparty eller snack om hur era bröst är formade så kanske ni kreaktivt ska baka och utforma er egen vagina för att öka känslan emellan varandra att det faktiskt är okej :)

Så berätta nu hur era tankar går! :)