www.idatallhed.blogg.se - Angel Wing Heart

Det här med övervikt, fetma och sjuklig fetma!

Inlägget publicerades den 2016-05-09 kl: 19:09:00
Kategori Dagboken, Min viktkamp! (Gastric Bypass), 5 kommentarer
(OBS! Detta inlägg är långt - men jag utlovar att det är väl värt läsningen. För mig är detta ett viktigt ämne och ett hopp om att öppna ögonen och förståelsen hos andra)


Jag läste just ett inlägg i en grupp på facebook, där en kvinna lättade sitt hjärta och skrev om sina problem med övervikten. Hon berättade att hon på grund av sin vikt fått dusch-ångest. Hon tar sig knappt upp själv utan behöver allt som oftast hjälp av sin man. Deras duch är trång och hon skäms över att behöva hjälp i duschen, vilket i sin tur har medfört denna dusch-ångest.

Gruppen på facebook är avsedd för personer som vill ha stöd i sitt mående, psykiska mående framförallt. Men de som gör mig lite upprörd är att folks första kommentarer i regel alltid är "rör på dig mer, sluta helt med socker och kolhydrater, börja simma.." etc. Och vist vet väl alla om att kost och motion givetvis påverkar vikt och hälsa, och det är just de som gör mig lite illa berörd. Som sagt ALLA VET att det i första hand är så, men om det vore så enkelt och så "bara" som folk gärna vill få det att låta - då hade ingen haft problem med övervikt eller fetma.

Att lida av fetma är en sjukdom, en sjukdom som påverkar förmågan att röra sig, som påverkar förmågan att kunna gå ner i vikt och som påverkar såväl den fysiska som psykiska hälsan. Eftersom att nu ALLA faktiskt vet det här med motion och kost, men trots det faktiskt har problem med vikten, så kanske man helt enkelt måste börja i en annan ände.

Att ständigt få höra som överviktig att man måste promenera, simma, träna och äta rätt - Det leder snarare till mer ångest och starkare känslor av oförmåga att klara det. Man kan rent av känna sig dumförklarad eftersom att folk har behov av att påpeka just de uppenbara sakerna istället för de sakerna man kanske själv inte tänkt på eller testat.

Att säga till en person, som i det här fallet till och med har svårt att ta sig upp eller kunna duscha, att hon borde börja simma, promenera eller träna löpning - Det är ju rent ut sagt idiotiskt! Hur enkelt är det om man har så svåra följder av sin vikt? Att promenera och röra sig i allmänhet när man har övervikt kan vara betydligt mer påfrestande och svårt än för andra ändå.. Mer belastning för knän och rygg, ofta problem med värk i fötter och andra kroppsdelar.

Mitt råd är att inte säga det uppenbara till personen som har viktproblem, om den ber om hjälp. Tänk istället steget längre och ge ett svar som faktiskt är ett steg i rätt riktning, ge ett svar som kan leda personen till det uppenbara tids nog. Personen som ber om din hjälp gör ju det för att den personen känner sig hjälplös, förtvivlad eller har problem att i detta skede utföra det "uppenbara".

Att jag reagerar över detta är för att jag själv har övervikt, att jag själv har lidit av ännumer övervikt. Jag har själv varit den som fått det "uppenbara" slängt i ansiktet tusentals gånger. Jag har själv varit den som kämpat utan att nå fram. Jag har varit en av dom som kämpat med sjukdomen fetma. Jag har kämpat med ätstörningar. Jag har kämpat på alla tänkbara sätt. Jag har till och med gjort en Gastric ByPass.

Många anser att en ByPass -operation är ett "fusk" för att gå ner i vikt. Att man gör det för att man är för lat för att göra, det så kallade, "uppenbara". För lat för att motionera och sluta helt med socker och kalorier. Men dom har fel! Vist finns de som som ser det som en enkel utväg, men i huvudsak så vill man ju genomföra en sådan operation för att kunna nå till det som andra tycker är just en självklarhet: Att motionera och röra på sig mer!

För mig var operationen mitt sista hopp om vikten, eller egentligen mitt sista hopp om att kunna åka slalom och nå mina fysiska drömmar så. Jag hade kämpat i flera år. Jag provade dieter, jag rörde på mig, jag kämpade med värk men rörde på mig konstant ändå. Jag var ute och cyklade och promenerade flera timmar var och varannan dag.. Trots detta så gick jag aldrig ner mer än några ynka kilo. Dessa ynka kilon pendlade upp och ner helatiden.. hur mycket jag än försökte.

Jag fick prova mediciner för att kissa ut fett, jag fick göra läkarundersökningar som ändå helatiden visade på att min ämnesomsättning var okej enligt proverna. Jag träffade dietister, sjukgymnaster och gick med i vårdcentralens grupp för personer med samma mål - Att gå ner i vikt!

Tillsammans gick vi ut på promenader och följde olika träningscheman, men fortfarande så gick jag inte ner i vikt som sig bör. Och observera nu att jag faktiskt gjorde det som alla vill påstå att är "den enda lösningen". Jag rörde på mig och slutade med godis.

Till slut fick jag träffa en läkare som var specialist på ämnet övervikt, komplikationer av det och sånt som rörde just detta ämne. Då berättade han åt mig att övervikt, det är vikt som man kan styra med hjälp av just kost och mortion. Men med kost menar han inte nödvändigtvis att utesluta något helt, utan snarare att förändra matvanorna till något bättre men också något som man faktiskt kan och har tänkt fortsätta leva efter. För att om man börjar utesluta något helt för, enbart för att få en effektivare och snabbare viktminskning, då tar kroppen också emot allt på engång när man börjar tillsätta det man uteslutit. Med andra ord så finns det INGEN diet som funkar livslångt om man helt ändrar sina matvanor för att sedan smygande närma sig det man uteslutit.

Att utesluta socker och kolhydrater helt, för att sedan återgå till det litegran.. det gör att blodsockernivån bli ojämn och begäret och suget efter sin gamla livstil blir allt mer påfrestande. Därför ska man kort sagt ändra sina matvanor till något som man planerar att hålla fast vid även på lång sikt, och inte bara någon vecka, någon månad eller ett år.

Men då kommer vi till nästa steg, steget efter övervikt.. FETMA. Skilnaden är att fetma klassas som sjukdom då det påverkar kroppens inre på ett annat sätt. Matsmältningen kanske funkar som den ska enligt blodprover, men kroppens sätt att sortera vad den kastar ut och vad den sätter på sig funkar ändå inte som det i normala fall ska göra. Vilket resulterar i att en möjlig viktminskning blir svårare. Kroppen lägger nämligen på sig snabbare men skickar ut långsammare.

Efter fetman har vi det som jag led av. SJUKLIG FETMA. Detta innebär alltså att kroppens funktion vad gäller hantering av vikten och matintaget blir ännu mer begränsat. Specialisten jag träffade sa att om man har mer än 52 i BMI så är det snudd på hopplöst att klara av sin viktminskning utan medicinsk hjälp. Då hamnar man i det läget där jag var, att inget händer trots motionen. Man kan såklart klara det själv, men problemet är även där att man absolut inte kan hoppa på en snabb diet som LCHF för att sedan smyga sig ur dieten.. det går inte.

Lider man av sjuklig fetma så funkar kroppen sämre. Att äta en kanelbulle när man har sjuklig fetma är som att trycka i sig 10 stycken för någon annan. inte för att det blir mer i mängd, utan för att kroppen väljer att spara mer än normalt, och sedan dessutom inte kunna förbränna det genom träning lika lätt.

För den som lider av sjuklig fetma så går det ofta lika långsamt att tappa 1kg vikt, som för någon annan att tappa 10kg. Detta leder då till att tålamodet att hålla sig till diverse nya livsstilar och diter, helt enkelt tryter till slut, eller att man helt enkelt inte är medveten om att en kanelbulle resulterar i att jobba för att få bort tio. Därmed blir också oddsen att klara en viktminskning när man lider av fetman betydligt lägre.

Specialisten berättade också för mig att ÖVER 90 % av alla som har ett BMI över 52, klarar inte en viktminskning utan medicinsk hjälp. Dom som inte tar medicinsk hjälp förblir oftast levande i en kamp som dom har svårare än andra att vinna. Det går, men det är nära inpå hopplöst. Och vad gäller dieter så sa han att den bästa dieten för den som på lång sikt vill klara av en viktminskning för att sedan stanna på önskad vikt är: Uteslut inte någon mat, ät av allt men i små portioner. Ät små portioner men ofta. var annan till var tredje timme ska man äta något mellanmål etc. Detta på grund av att man aldrig ska hinna bli riktigt s¨ådär hungrig så det suger i magen, men man ska heller aldrig äta sig så mätt så man verkligen känner sig mätt.

Har man sjuklig fetma så lägger kroppen automatiskt på "spar" när den blir hungrig. Vilket gör att man vid nästa måltid också lägger på sig mer av skiten som egentligen skulle sorteras ut av systemet.

För mig var min ByPass inte ett enkelt sätt för att gå ner i vikt snabbt, för mig var det mitt sista hopp om att lyckas. Jag lyckades.. Jag gick ner över 50 kilo, men inte bara på grund av operationen i sig, utan för att jag fortsatte röra på mig, och fortsatte kämpa också. Tyvärr så gick jag sedan upp 25 kilo också och det berodde från början på att jag från att vara oerhört aktiv, plötsligt fick sjukdoms-problematik som begränsade mig rejält i rörelseförmågan.. och det i sin tur har även lett till en del fula ovanor igen (kan jag ärligt säga), men trots det så är jag stolt, för att jag har trots uppgången hållt mig på en viktnivå som är betydligt lägre än den varit innan.

Min kamp är inte slut.. jag ska kämpa vidare - jag ska lyckas! inte bara lyckas gå ner i vikt, utan sedan fortsätta de livslånga arbetet att behålla den.

Detta bliv ett mycket långt inlägg och jag beundrar alla som orkat läsda det. Jag hoppas att jag kunnat bidra med något till er, eller att jag kanske kunnat vara till hjälp för någon. Jag hoppas också att detta kan få folk i allmänhet att tänka igenom sina kommentarer och sitt sätt att vilja vara till stöd för den som kämpar mot kilorna. Vi behöver inte höra det som man redan vet - vi behöver hitta sätt att nå dit. För hur gärna vi än vill så skapar sjukdommen fetma problem och hinder på vägen. Den orsakar andra problem med hälsan och den gör många av oss mer begränsad i rörelse och styrka. Hjälp oss att hitta små, små saker som vi kan göra för att till slut nå fram. Hjälp oss att se delmålen och hjälp oss att bygga en bro över vattnet.. För att när man är mitt upp i sin kamp både fysiskt och psykiskt så känner man sig lätt väldigt hjälplös och värdelös. Det i sin tur leder till att man bara ser det slutgiltiga målen, men inte vägen dit.

Ingen kan gå på vattnet, men alla kan hitta en lösning för att ta sig till andra sidan. Tillsammans med en hjälpande hand så kan man hitta bit för bit att bygga en bro av. Men glöm inte bort att allas slutgiltiga mål inte alltid är att gå ner all den övervikt man har, även om det är de man säger, i grund och botten kanske det bara handlar om en önskan att kunna åka skridskor utan att få ont, eller att kunna springa i 10 minuter utan att vilja dö på vägen. Vikten är inte alltid de viktigaste, de viktigaste är hur frisk man känner sig - inte hur frisk man ser ut!






idag är jag så nöjd med mitt liv. Så tacksam för allt jag har och allt jag är!
 
 

Vad tycker jag om en Gastric Bypass -operation?

Inlägget publicerades den 2014-01-09 kl: 23:39:02
Kategori Dagboken, Min viktkamp! (Gastric Bypass), 2 kommentarer
En tjej, vars blogg jag läser, ställde idag en fråga till sina läsare! Jag tänkte att jag ville besvara den i ett inlägg på min egen blogg istället! :) Känns som att det finns fler av mina lsare också som vill veta och undrar. Dela gärna med er av era åsikter i frågan också..
 

Ja, vart ska jag börja?

Eftersom jag själv gjort en Gastric Bypass -operation så vore det väl konstigt om jag var helt emot det? ;) Men sanningen är att jag tycker att det är ett livslångt beslut som man bör fundera över en, två och arton gånger extra innan man bestämmer sig.

En GBP är inte en genväg, ett "fusk" eller ett lätt sätt att förlora vikt och för alltid vara smal! Det kräver prestation, beslutsamhet, arbete och vilja. En GBP är en start, en hjälp och en möjlighet - MEN DET ÄR DU SOM SKA FÅ DET ATT FUNKA!

Dom som tror att det svåra är början, dom tror fel.. Det största jobbet efter en GBP är att behålla glöden att kmpa. Att fortsätta med bra matvanor och behålla vikten. Det är ett livslångt arbete - Precis som för alla andra. Man blir inte bara smal och that's it!?

Jag anser att ett GBP bör vara det sista alternativet, att man är sann med sig själv och verkligen försöker själv om och om igen först. Att göra en sån här operation är i mina ögon alldeles för lätt att få igenom (oftast) och de bör ställas högre krav.

Det är vanligt att folk har för lågt BMI, väljer att äta upp sig i vikt ENBART för att få göra en sån här operation. En extremt korkad och sjukt naiv handling. En sån handling anser jag att borde vara ganska lätt för en läkare att genomskåda om personen sökt, haft fel BMI och kommit tillbaka några månader senare med högre BMI och ansöker om operationen på nytt.

Hur som helst så är operationen ett fruktansvärt bra och tacksamt verktyg för många och jag känner att jag blivit hjälpt av den. Dock så går inte alla ner hela sin övervikt som många tror, utan för vissa blir det en quickstart för att sedan få fortsätta kämpa själv.

Jag är en av dom som inte har gått ner allt. Har en hel del kvar.. Men jag är trots det väldigt nöjd! Det senaste året har jag till och med lyckats gå upp 8kg - det är jag väl mindre nöjd över! MEN det har sina orsaker i sjukdommar och annat. Jag har kämpat och verkligen hållt igång. Jag var ute och rörde mig flera timmar dagligen. Men sen blev jag sjuk (inte pga operationen) och har inte kunnat röra mig i samma utsträckning.. LÅNGT IFRÅN. Självklart reagerade ju kroppen på att gå från 100% aktivitet till typ 10%.

Men jag gick ner 53kg - upp 8kg. Så jag har trots allt tappat 45kg från min ursprungliga vikt. Men framförallt så är mina värden bättre och kroppen tar upp vitaminer och nring bättre (m.m)... DET är värt att vara stolt över.

Dock så kan jag tycka att det är en hemsk hysteri kring kilorna man tappat, antalet BMI -enheter man minskat och antal CM här och där. Men jag anser att det egentligen inte har någon betydelse för att det viktiga handlar om hur man mår, hur man trivs och hur hälsan är!

Jag var nöjd, kände att jag tappat precis det jag ville tappa - Jag mådde bra i mig själv, trivdes! Men efter 8kg uppåt så är jag inte lika nöjd längre och försöker nu bli av med dom igen. Det är inte de lättaste när man har en kropp som inte riktigt klarar av att röra sig så mycket. Men det går ändå!

Jag är FÖR operationen under förutsättning att man verkligen tänkt igenom det först och fattar vad man ger sig in på. Det är inte alltid en dans på röda rosor, det innebär inte att man slipper kämpa för det. Det handlar om att ta ett livslångt beslut om förändrat levene. Komplikationer finns det så klart - vanliga och mindre vanliga.

Prata med din läkare, prata med flera läkare, prata med dom som är opererade, lär dig vad det innebär. Var ärlig med dig själv.. har du försökt nog själv? Klarar du av allt vad operationen kräver? Av vilken anledning överväger du att göra det? Det finns mycket att tänka på.

Jag blev faktiskt erbjuden operationen två år innan jag ansökte om den. Jag tackade nej och skulle klara det själv. Läkaren ansåg att med ett BMI på 54 skulle det vara oerhört tufft. Ja, men det är väl operationen med?

Jag kämpade i två år och hade då och då operationen i åtanke. Tillsist bestämde jag mig för att fundera på varför jag skulle må bra av att göra den. Av vilken orsak skulle jag göra det? Jag tog reda på mycket information, frågade många om deras egen erfarenhet av det och så vidare..

För mig handlade det mycket om möjligheten att kunna få barn. Eftersom jag måste göra IVF -behandling för att kunna bli gravid så krävde dom ett BMI på under 30. Lennart är trots allt 15 år äldre än mig och jag räknade ut hur pass snart jag skulle kunna klara av att gå ner själv och insåg att det skulle ta så pass lång tid att barn kanske skulle uteslutas. En IVF gör dom ju helst inte efter att kvinnan eller mannen passerat en viss ålder.

Jag ville må bättre, få mindre ont i kroppen. Leva ett sunt liv med en sund relation till mat. Jag beslutade mig för att söka om oerationen och fick igenom det.

I dagsläget är jag glad för det, men trots viktminskningen så har jag beslutat mig för att inte skaffa barn. SÅ DÅ KAN NI SLUTA FRÅGA OM DET NU ;) Detta med anledning av min egen kroppsliga problematik med rörelsesvårigheter och sånt. Jag vill kunna ge av mig själv till 100%, kunna vara där, kunna vara med, kunna vara aktiv och i farten. I dagsläget så skulle inte min kropp klara av det och därför känns de mest rättvist mot både barnet och mig/oss själva att uteslut det. Jag känner att jag inte skulle kunna vara den mamman som jag önskade att vara.

Ja, de känns som en sorg ibland.. Men det är ett beslut jag själv tagit. Jag är nöjd för det jag har ändå! <3

MEN TILL ALLA ER SOM VILL GÖRA OPERATIONEN: Fundera verkligen på varför det känns som ett bättre allternativ än att klara det själv! Men att göra en operation är inte en fuskig genväg som vissa vill uttrycka det. Att gå ner i vikt själv om man har extremt mycket övervikt är faktiskt inte alltid så lätt som man kan tro. Övervikten medför mycket rubbningar i kroppens system om faktiskt kan bidra till en försämrad hälsa och bidra till en långsammare och svårare viktminskning. Min läkare sa att när man har passerat ett BMI på 44 så är varje kilo dubbelt så svårt att bli av med för att kroppens egen försörjning och hjälp blir mindre funktionell. Hur lätt man går upp och ner i vikt är individuellt så att bara för att "Greta, Kurt och Sigrid" har klarat det själv så innebär det inte att alla andra gör det.

Övervikten kan ofta bidra till ett sämre mående och där med gör även det att man har sämre energi att orka, klara av och motivera sig själv. Så länge men är helt sann mot sig själv så är jag säker på att man tar ett klokt beslut. Operation eller inte? Annan hjälp eller inte? själv eller inte? Grupper som gemensamt kämpar mot sin övervikt? Medicinska hjälpmedel? .... Alternativen är många - Men du är bara DU! Det finns bara en av dig.. ta vara på det och gör det som skulle ge dig de bästa förutsättningarna.

Är riskerna högre med övervikten än operationen, eller tvärt om? Prata med din läkare och be om information om omerationen, be om att få träffa en expert på området som kan hjlpa dig att veta vad som skulle kunna gynna dig mest.

Jag skulle kunna skriva en hundra sidor lång bok om allt kring operationen, min erfarenhet, mina tips, mina tankar, mina råd och rön, mina komplikationer (om än lindriga). Men jag tror jag avslutar detta här, för den här gången! Ställ gärna frågor så kan jag försöka besvara dom allt eftersom dom kommer istället. Frågan om vad jag tycker om operationen är en väldigt bred fråga och gör det därför svårt att hålla svaret kort..

SÅ FRÅGA PÅ NU!

52 kilo mindre människa, 52 kilo mer stolthet :)

Inlägget publicerades den 2012-11-29 kl: 00:06:00
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 7 kommentarer


Helt sjukt egentligen vilken dålig kroppsuppfattning man kan ha. Hur omedveten man verkligen är/var på hur man egentligen ser ut rent storleksmässigt. Får mer eller mindre en shock varje gång jag ser en bild från så lite som ett år sen, men även när jag ser en bild på mig från idag. Förändringen är stor och förvirringen likaså.. undrar just när man hamnar i någorlunda balans och acceptans över hur man har förändrats. Fortfarande så känner jag mig större än vad jag är, ständigt kollar jag på kläder i flera storlekar över det jag behöver. Innan var de ibland tvärtom, man provade alltid en storlek mindre än det visade sig att man behövde!

Jag tror att svårigheten att se sin egen förändring när man kollar sig i spegeln och inte jämför bilder såhär beror på att man känner sig som samma människa (vilket jag är och alltid kommer vara) och att man har svårt att bedömma sin egen kropp. Vetskapen om att jag är jag kanske gör det svårt att i en spegel se nått annat än det man för så lite som ett år sen faktiskt var! Samma innombords får en att på nått sätt se samma utvändigt... tills man jämför bilder! :O

Men med en viktminskning på över 50 kilo och med en ändring från byxor i storlek 52/54 till storlek 38 så kan jag verkligen med hedern i behåll berömma mig själv i stora mängder! :) Från en XXXL till en M, från den där tjejen som fick efterfråga klädavdelningarna för stora/överviktiga till den där tjejen som kan köpa sina kläder i vilken vanlig butik som helst och det inkluderar barnavdelningen :)

Känner mig så glad och kunde aldrig tro att en förändring i vikten skulle kännas så stort som det faktiskt gör. Att allting skulle kännas så mycket lättare. Man orkar mer, man vill mer, man skrattar mer..

Smaken på kläder har förändrats, allting har mer färg, mer form och mer stil. Det är inte längre grått, svart, brunt och pösigt. Plötsligt vågar man ha mer figursydda kläder, kläder som tar fram ens former mer. För mig blev den här resan till större glädje än jag innan kunnat ana!
MEN, ett stort men, jag kan inte sticka under stolen med att detta har inneburit mycket tungt, mycket motgångar och många svåra förändringar. Att jag såhär på efterhand, när min värk blivit värre i längre perioder, har fått veta att jag har en nervsjukdom i centrala nervsystemet har tillexempel inte gjort min kamp mot vikten nå lättare. Men jag kämpar på och tycker att jag gör det bra. Men när benen plötsligt försvinner under en, man plötsligt tappar känsel eller när värken i kroppen är så hemsk så en smekning över exempelvis låret känns som tusen nålar så blir kampen mycket svårare. Även det har sina fördelar, de lär mig att stå ut, härda ut och fortsätta leva sunt även i dom stunder när allting känns svårt.
 
När jag nu har en bekräftad sjukdom och inte behöver leva med samma ovisshet över vad som händer i kroppen när hela jorden snurrar, blodtrycket sjunker och kroppen värker då kan det bara bli bättre! för nu har man en helt annan grund, med helt nya förutsättningar när det finns möjlighet att eventuell medicinering kan minska på mina skov i sjukdommen eller åtminstone göra dom mindre långvariga och mindre outhärdliga!

JAG ÄR GLAD ÖVER MITT LYCKANDE! <3
Nu ropar min kudde mitt namn.. tror det är dags att sova nu <3

- 52kg
-51cm i midjan
- 33cm runt vardera lår
övriga mått kommer jag inte ihåg på rak arm just nu, så får återkomma med det :)

Barnavdelningen VS XXXL

Inlägget publicerades den 2012-08-18 kl: 00:56:28
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 5 kommentarer
Jag känner mig mäkta stolt över att faktiskt kunna ha en tröja köpt på barnavdelningen i storlek 170! Det är en jävla skilnad att kunna överväga vad barnavdelningen har för kläder jämtemot att gå in på en affär och efterfråga avdelningen för STORA kläder.

Idag provade jag ett par byxor också, i storlek 38! Innan hade jag storlek 52/54 på mina byxor. Gissa en gång om jag nu känner mig en aning stolt när jag kommer i en tröja från barnavdelningen också? ;)


Förresten så har ju Jenny åkt hem till Karlstad igen, hon åkte redan i tisdags. Men jag kan utan att ljuga tala om för er att vi har haft en sjukt kul vecka tillsammans. Vi har hunnit med allt från att tanka bilen för 21kr till att ta fram våran manliga sida!



Erkänn att ni vill veta mer om bakomliggande orsaker till denna bild, eller snarare denna utstyrsel? Blir ni mer nyfikna om jag talar om att denna bild är tagen kring 04.45 på natten? ;) Jag ska berätta mer om detta och visa er mer om detta sen...

Minus nästan en hel människa!

Inlägget publicerades den 2012-07-09 kl: 21:50:58
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 2 kommentarer
Verkar vara många som vill ha viktuppdatering här om hur det går och sånt. Jodå, det går frammåt om än sakta! Jag tycker att dom sista tio kilorna har varit kämpiga nå så fruktansvärt, men skam den som ger sig! Jag har nu gått ner 49kg totalt sedan den 4 oktober 2011 då jag började med flytande inför operationen som var den 18 oktober.

49kg är faktiskt ganska så mycket, men trots det så har jag ca 6kg kvar som jag vill bli av med. Sjukvården vill gärna att jag tappar mellan 20 och 25 kilo till.. men det vill inte jag! Så vi får väl se hur det blir med den saken! Fatta att man nästan gått ner en hel människa i vikt!

En 49 kilo lättare Ida känner sig väldigt nöjd trots allt! <3

Dumping efter en GBP!

Inlägget publicerades den 2012-05-22 kl: 13:14:51
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 2 kommentarer
En vanlig fråga som ofta kommer upp kring min Gastric ByPass -operation när man träffar vissa människor är kring det som kallas dumping. Dumping är alltså något som en GBP -opererad kan få av olika orsaker. Vanligtvis för att man ätit för mycket. Man skulle i det avseendet kunna säga att dumping är ett annat ord för att vara proppmätt omän det känns på olika sätt.

Av dumping kan man få huvudvärk, yrsel, illamående, FRUKTANSVÄRDA SMÄRTOR i magen, kallsvettningar, skaka, hjärtklappning och en hel rad olika saker i kombination. Smärtan av en dumping kan vara så hemsk så man knappt kan eller vill röra sig.

Vissa som har gjort en GBP får dumping lättare och oftare än andra och vissa får det aldrig. Dock så är "aldrig-personerna" väldigt få. Men för att komma till frågan så får man ofta höra saker i stil med;
- Är det inte jobbigt att aldrig kunna äta sig proppmätt?
- Är det inte jobbigt att få så ont om man nångång vill unna sig den där extra portionen?
- Du som bara äter 1,5 till 2 deciliter mat per måltid hinner väl aldrig riktigt avnjuta god mat som innan?


Så jag tänkte besvara frågan/frågorna i det här inlägget. Jag har även fått höra av en annan opererad att h*n aldrig får ont/dumping och det är h*n så glad för. Och det kan jag delvis förstå för att vem fasen vill få dessa jäkla dumpingproblem? ja, ingen om man kan välja bort dom ;)

Men även om jag är en av dom som ganska lätt får denna jävla dumping så kan jag ju faktiskt välja bort det genom att se till att sköta måltiderna och mängden jag äter. Ja och såklart VAD jag äter. Med tanke på att jag har det valet så kan jag på ett sätt glädjas åt att jag får dumping när jag missköter mig. Konstigt!? ja, de låter ju lite udda!

Jag känner så på grund av att en GBP handlar om en skjuts och en hjälp i viktminskningen. Operationen hjälper en de första 8-12 månaderna och sen får man som vilken annan människa som helst kämpa för att gå ner det sista eller hålla i sin nya vikt. Därav så handlar ju den första tiden om en chans att lära sig sitt nya levene. Hur ska man äta, vad ska man äta, när ska man äta...

Operationens hjälp lägger sig efter ett tag, men faktumet att äta små portioner kvarstår. Faktumet att jag kan få dumping kvarstår och det som glädjer mig är att dumpingen hindrar mig från att hamna i den hemskt dåliga matvana jag hade innan. Jag vet hur ont det gör, jag vet hur fruktansvärt det är att ha dumpingen och därför är det inte värt att äta lite extra eller unna mig en "bara för att det är gott -portion". På så sätt så är dumpingen till stor hjälp för att inte låta dåliga vanor skena iväg.

Är du opererad? ja men se dumpingen som en hjälpande hand istället för ett problem då :)

Jag kan absolut äta godis ibland, fika, dricka saft och dricka och unna mig goda saker! Men åter igen så kan jag glädja mig åt att dumpingproblemen kan lära mig att äta mat och annat med måtta.

Innan operation så kunde man bli propmätt, man kunde bli illamående men absolut inte på samma sätt som jag blir av en dumping i dagsläget. Att må lite illa efter man ätit hemskt god mat kanske man kunde leva med, man kunde tycka att det var värt det.. Men smärtan av en dumping är fan inte värd! fyyyfaaaan! Fick så ont en gång så jag knappt kunde andas. Hade ätit palt och det är fruktansvärt svårsmält.

I dagsläget kan jag äta palt, men jag har lärt mig i vilken mängd och hur mycket jag bör tugga eller hur försiktigt jag bör äta det :) Nu får jag sällan hemsk dumping om än jag lätt kan få det och det är just tack vare att dom dumpingtillfällen jag har haft har lärt mig hur jag måste äta rätt.

Blev ett långt inlägg ;) men avslutningsvis lägger jag in en bild på min mage som faktiskt blivit lite mindre. Det går åt rätt håll och för första gången ever i min blogg så tänker jag avslöja siffrorna som min våg visar och har visat :)

Maxvikt: 125kg
Vikt på operationsdagen 18 oktober 2011: 112,5
(gick alltså ner från 125 till 112,5 dom två veckorna
som jag skulle gå på flytande före operationen)

Vikt idag: 80kg
Viktminskning: 45kg


Stolt över mig själv!

Inlägget publicerades den 2012-03-21 kl: 22:46:16
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 1 kommentarer
Idag när jag var på hundträffen så tog Terese massa bilder och jag hann som vanligt börja gruva mig för att komma med på bild och som vanligt se ut som ett stort monster som av misstag hamnat där ;P När jag väl får se att en bild på mig kommit upp på facebook så fick jag ju en smärre schock... jag var lixom inte lika monsterstor som jag brukat vara...

ibland hinner inte hjärnan med i viktens förändringar på samma sätt som man kanske tror att man faktiskt gör. Och att se bilden på mig själv idag kändes mer roligt än päst :) Annars har jag alltid känt en obehagskänsla och känt mig mer eller mindre äcklig om jag själv inte valt ut en viss bild att visa.

Bilderna till vänster (med lila tröja) är tagen för några månader sedan, medans bilden till höger är tagen idag. Skilnaden är mycket sötrre än jag hade föreställt mig och då har man dessutom ytterkläder i form av teckbyxor och jacka på den högra bilden! :)



Måste bara vara lite stolt över mig själv! HEJA HEJA! Och på tal om allt med vikten så har jag nått min nästa milstolpe idag, som jag nu kämpat för i evigheter känns de som. Nu har jag 15 kilo kvar tills jag nått mitt slutmål!

Tack snälla Emma-Marie för kommentaren!

Inlägget publicerades den 2012-02-27 kl: 17:35:25
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 1 kommentarer


Fick denna kommentar idag men tyvärr så hade personen inte lämnat någon mejladress eller bloggadress så därför väljer jag att svara på kommentaren i ett inlägg istället. Inlägget som kommentaren ligger i hittar ni HÄR!

Tack snälla Emma-Marie för din oerhört uppmuntrande kommentar och det du menar är förmodligen överflödig hud ;) När det gäller operationen så är det faktiskt många som tycker att viktminskning efter en sån operation är helt på grund av själva ingreppet, men faktum är (precis som du skriver) att det är en hel del jobb precis som för alla andra som vill gå ned i vikt. Skilnaden är väl mer eller mindre att man inte kan äta lika stora portioner och att operationen på grund av det gör att viktminskningen får sig en skuts i rätt riktning.

Dom som tror att det är LÄTT att lyckas efter en operation vet inte vad dom pratar om för att förändringarna efteråt är inte bara en. Dom är inte heller längre ett "om jag klarar av att sluta med godis" eller "om jag klarar av att ta mina dagliga promenader" utan dom är snarare ett "jag måste för att må bra i kroppen och tillgodose dom behov som min kropp nu säger att är extra viktiga".

Det är många som frågat kring saker efter operationen, hur det är, vad som är tungt och vad som måste förändras så för att inte det här inlägget ska bli för långt så ska jag skriva ett till inlägg ikväll för att besvara just dom frågorna.

Tusen tack för din uppiggande kommentar om mitt vackra jag och min inspirerande blogg :) You made my day!

Viktförändringen på 4 månader :)

Inlägget publicerades den 2012-02-24 kl: 11:38:55
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 10 kommentarer
Kanske dags för mig att visa er en bild som kan bevittna om min vikminskning. Förändringen syns åtminstone lite gran och jag måste erkänna att det faktiskt gör mig stolt :) Jag kämpar på även dom dagar som känns mer eller mindre jobbiga, hopplösa och omöjliga. Inte är det alltid lätt, men sånna här bilder kan verkligen få en att vilja kämpa vidare :)

Bilden till vänster är tagen för fyra månader sen, bilden till höger är tagen igår :)



Jag forstässer kämpa och om någon månad kanske ni kan få en bild till så ni kan följa mig i min kamp mot övervikten och följa mig i min förändring! :)

Vågen går neråt :)

Inlägget publicerades den 2012-01-08 kl: 22:40:23
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 2 kommentarer
Mitt läsarantal har sjunkit en del sedan jag blivit mer slapp med uppdateringarna av min blogg, men samtidigt så känner jag själv att det sätter mindre press :) Det är givetvis kul med massa läsare.

Den mesta av min tid lägger jag ju faktiskt på mig själv just nu! Idag har jag varit iväg på gymmet å tränat. Fick ihop en timmes träningstid omman räknar bara aktiv träningstid och inte räknar in pauser och sånt. Jävligt skönt var det.

Efter jag nu en tid stått stilla på vågen så har jag ääntligen börjat minska igen och just nu har jag gått ner 22kg! Det är helt underbart!

Bilduppdateringen här är inte heller den bästa, men skitsamma! ni överlever nog ;)

Mitt första Zumba-pass!

Inlägget publicerades den 2011-12-06 kl: 20:30:57
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 3 kommentarer
Haha, idag har jag provat zumba för första gången tillsammans med Sofi. Jag kan säga att det var riktigt jäkla kul och vi skrattade hejvilt åt våra tappra men misslyckade försök att se snygga ut ;) hahaha...

Nej, men en timmes Zumba var fan svettigt värre! Kul som fan och efter ett tag kanske stegen sitter lite bättre. Tur att inte allt för många har behövt se oss. Fasr och andra sidan hade säkert grannarna också fått sig en rolig upplevelse av att se oss med våra höftrörelser ;)

Nått annat roligt som hänt idag är att jag fått en överraskning av Lennart. Han har nämligen tecknat ett träningskort till mig på Actic. I medlemskapet ingår simming, personlig tränare, massage, solarium, gym och kostråd och lite där till. Känns underbart. Kommer dock att börja försiktigt så man inte lessnar av att bli för mycket aktiv på en gång :)

Nu ska jag fortsätta umgås med Sofi.


Zumba var mer effektivt än jag hade kunnat tro faktiskt :)

Zumba

Inlägget publicerades den 2011-12-05 kl: 21:54:04
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 0 kommentarer
Nu har jag tänkt prova Zumba någon dag, kanske imorgon! Alla säger ju att det är så jävla kul och effektivt. Men jag tror att de blir lite Zumba-dans när ma är ensam för jag lär ju se fånigare ut än fånigast. Jag kan som inte dansa och framförallt så går de inge bra om man känner sig fånig när någon ser på :)

Men sen, när jag blir bäst... dåååå kan jag visa de för min make också ;) *asg*

Det ska bli kul att testa faktiskt!

Det bästa/värsta än så länge!

Inlägget publicerades den 2011-12-03 kl: 12:24:06
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 6 kommentarer
Jag har en tid funderat på att skriva lite kring min operation som jag vet att måga undrat över. Matvanor, rutiner, hur det går och hur jag upplever situationen. Så här kommer nu ett spontat inlägg riktat främst mot det bästa/värsta med att ha gjort en sån här operation.

Jag börjar med de värsta så inlägget kan få ett lyckligt slut med de smaskiga som är bra :)

Det värsta är egentligen inte operationens fel utan snarare min förkylning. På grund av att jag nu i en månad varit sjuk med bihåleinflammation, hosta och massor där till så har jag vissa dagar haft så ont och varit så illamående att jag knappt kunnat äta. Därav har mia matrutiner känts lite fel och orutinerade.

När det blir så att tiderna blir fel eller antalet mål blir färre än det ska så väcks det en oro inom mig att gå upp i vikt igen. Jag har varit i kotakt med dietisten som säger att det är helt naturligt att de blir så nör man är sjuk och att det faktiskt är helt okej så länge jag försöker och så länge jag ser till att ordna upp allt så snart jag blir mer kry.

Jag har inte gått upp i vikt, utan snarare tvärt om, däremot så går det ite särskilt fort just nu men på ett sätt så uppskattar jag det eftersom att rasar ma så hänger inte huden med lika bra. Jag vill helst inte tappa mer än högst ett kilo i veckan, vilket jag tycker är ett rimligt mål. För mig gör det inte nått om de blir enbart ett halvt kilo i veckan heller.

Aldrig någonsin har jag känt mig så lidande av att vara sjuk heller. Det har känts som att vågen stått still och abstinensen av att få komma ut å röra sig har varit enorm. Jag vill ut och vill få hundra procent ordning på allt.

För att komma till det mer positiva så har maten funkat bra igår och jag är inte lika krasslig idag. Det tyder ju på en tillfriskning. Idag verkar jag inte ha feber, och jag känner mig lite piggare.. Det är bara detta evisa jävla rosslande i halsen. _När jag ska sova så låter jag som en katt som spinner. Jag spinner dock av helt andra anledningar än välbehag och myskänslor.

Det bästa med operationen har nog varit rent känslomässigt. Jag känner mig ofta glad och sprudlande positiv, jag VILL ut och gå. Klart man alltid viljat de med hundarna för att DOM ska få sitt, men nu vill jag det för mig själv också. Jag känner mig redan lättare och promenader känns så givande.

En annan väldigt positiv grej är ju faktiskt att jag har mer kontroll över godis, mat och sånna saker eftersom det inte alls intresserar mig som innan. Morötter är godare än godis! :) Och för att fortsätta med de positiva så tycker jag plötsligt om potatis som jag alltid innan avskytt.

Ni ska få veta mer om operationens alla bitar en annan gång men det räcker för denna gång! Dags för lunch nu och sedan lite slappartid i soffan. Mår jag bättre ikväll så blir det fan en låååångsam liten promenad i alla fall.. är så less att vara inne :(

Lite bilder och sånt :)

Inlägget publicerades den 2011-11-16 kl: 18:06:44
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 13 kommentarer
Usch, nu har man haft en jobbig period när de gäller saker kring operationen och vikten. Inte alls nå tankar om att man ångrar operationen eller så, men de är så påfrestande och jobbigt närvikten står helt still under en längre period .. om man nu kan kalla en och en halv till två veckor för lång period. Men de känns så länge när man vet att många går ner flera kilo i veckan i början. Det blir lixom plötsligt svårt att tänka på att alla är olika individer.

En tröst i allt är väl när Sofi tillexempel talade om för mig att hon ser en förändring nästan för varje gång vi träffas om de gått mer än tre dagar mellan gångerna vi setts. Så uppenbarligen så sker en minskning och en förändring rent kroppsligt men vikten avslöjar abslut inte förändringen de minsta lilla.

Kanske är de så att kroppen omfördelar. Och nu när man börjat komma igång mer med promenader och sånt så omfördelar väl kroppen fettet och sånt. Men när vågen står still så känns de jobbigt och hopplöst, men skam den som ger sig ;)

Jaja.. däremot känns de jävligt skönt att ha fysisk ork att promenera och röra sig igen utan att ha ont i hela magen. Däremot har jag ett av operationssåren som helatiden bråkar med mig och spricker upp lite å blöder då och då. Men annars känns de underbart att kunna promenera igen!

Idag har vi långpromenerat och ska snart ut en liten vända till :) Ville bara ge er ett livstäcken.. och så vill jag visa er några bilder som en kompis tagit på mig förra veckan. Men jag visar bara några, orar inte visa alla för det varmååånga!

Hon ska vid ett senare tillfälle ta mer bilder då jag har med mig båda hundarna så jag får lite bilder tillsammans med dom också :) Mina små guldkorn..



















Terese som tagit bilderna har en hemsida som ni kan besöka: www.TSphotos.se

känner mig nöjd över att mitt ansikte kommit fram mer nu när man minskat lite i vikt och sånt. Dubbelhakan blir mindre och mindre och nu har man snart enbart EN haka och inte två ;) UNDERBART!!

Ett litet gnällinlägg!

Inlägget publicerades den 2011-10-24 kl: 16:55:40
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 8 kommentarer
Är faktiskt jobbigt att få i sig maten när man mår illa eller inte känner någon matlust. Det är jobbigt att ständigt äta flytande och man är less på att ha ont. Trots mitt ENORMA blåmärke så gör de mest ont invändigt än på!



Mitt blåmärke sträcker sig lixom bakom höften vilket inte känns så normalt? Dock så ringde jag till sjukvårdsrådgivningen nyss som sa att det troligtvis är en inre blödning i huden, alltså därmed inte farligt. Men trots det så skulle jag komma in idag kl 18.15 så dom får undersöka saken för säkerhetsskull. USCH!

Jag har mått rätt så illa, vilket faktiskt också är helt vanligt så här i börja och under läkningsperiod. Det är inte roligast i världen att gå på flytande mat när man känner sig illamående. 2dl mat, 7 gånger om dagen och varje måltid ska ta 40 minuter så systemet hinner med så här i början.

07.30 - frukost
10.00 - mellanmål
12.00 - lunch
14.00 - mellanmål
16.00 - mellanmål
18.00 - middag
20.00 - mellan/kvälls -mål

Känns som att man inte hinner mer än avsluta en måltid så ska nästa påbörjas! Men som tur är så brukar man börja känna sig mer hungrig och tillfreds med att äta efter 3 veckor för just nu är de mer plågsamt med allt ätande! :P

Jaja, nu har ni fått lite info om det! :)

Tack för den felinformationen!! :/

Inlägget publicerades den 2011-10-22 kl: 17:42:58
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 1 kommentarer
Tack snälla sjukhus för den "fina" felinformationen man fick. Jodå.. självklart kan jag äta min ADHD medicin trots de mediciner man fått nu för smärta och allt vad de då är. Idag började jag ta min concerta igen och har fått ångra hela dagen att jag gjort de. Har hulkat, mått illa och haft en jobbig smärta..

Undrade väldigt mycket varför och kom på att jag nog ska säkerhetskolla de med medicinerna (IGEN.. för fjärde gången då!). Sjukhuset viste uppenbarligen inte vad dom snackade om eftersom att min concerta i kombination med den lugnande medicinen för mina tarmar inte alls är en bra kombination då de kan orsaka kraftig illamående och svårigheter att andas!

Jaja, då vet jag det! Hädan efter får jag nog fråga 4 gånger istället för bara tre gånger som jag hade frågat innan eftersom att dom tre första svaren uppenbarligen kan vara fel!

Trots illamåede idag och smärtorna så har jag ändå kämpat på med att kunna äta och dricka, jag har varit på en kort promenad förut och en lite längre nu. Dock i lugnt tempo! :)

Har hunnit vara på studion och hunnit vara till Linda på besök.

Nu är de dags för att käka middagen, om någon timme är de sista måltiden för idag som då är ett mellanmål/kvällsmål och sen ska jag med gott samvete krama min varma vetekudde till söms och hoppas på en natt med bättre sömn, mindre smärta och en dag imorgon utan denna hemska illamående! :)

Förövrigt så går det bra.. bättre och bättre! Jobbigt är de så klart men inte lika jobbigt nu som dom första två dagarna för att man kommer ju mer och mer i rutin! :)

Ont :(

Inlägget publicerades den 2011-10-22 kl: 08:27:22
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 2 kommentarer
Åh vad jag är less på att vara trött och ha ont. Man blir ju aldrig utvilad då oavsett hur mycket ma sover. Jag är ju en sån som i normala fall sover på mage, men de går ju absolut inte nu. Har legat hela natten och vridit och vänt på mig tillsammans med min värmekudde som Lennart köpte till mig igår. En sån man värmer i micron.. Man kan även kyla den i frysen..

Känner faktiskt att mitt hummör denna morgon inte är det bästa men de blir säkert bättre sen. Nu har jag i alla fall fått i mig min frukost för en stund sedan så nu är de väl dags att duscha! :)

Ha en kalasbra dag! :)

Gnäll-sköterskor!

Inlägget publicerades den 2011-10-21 kl: 08:13:36
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 5 kommentarer
Här sitter jag med min frukost i näven och kikar runt lite på nätet. Känns som att jag sovit konstant sen jag kom hem från lassarettet och de käns som att jag med lätthet skulle kunna sova ett dygn till, men så blir det inte!

Idag ska jag faktiskt försöka göra lite nytta utan att för den skullen överanstränga mig själv. Jag ska ut å promenera på gården bara en stund, se till att få i mig alla mina måltider och all vätska jag behöver och försöka leva denna dag men högsta allvar :)

Skönt är det att vara hemma men tråkigt att inte ha Natalie att gå/ligga och prata med när man vill. Idag startade min morgon 07.00 Vilket den i snitt kommer fortsätta göra frammåt.

Gällande min sjukhus vistelse så var inte sköterskorna särskilt trevliga oh inte heller särskilt hjälpsamma alla gånger. Som exempelvis när mitt dropp på ena handen hade åkt snett... Jag förklarade att den inte satt som den skulle men den ena sköterskan envisades med att den vist gjorde det. En hel nat fick jag ha de där troppet helt fel medans sköterskan fortdatte att envisas.

När sen morgon personalen kom så undrade dom varför i helafriden inte förra sköterskan hade bytt hand på min dropp när de satt fel på den nuvarande handen. Ett tag senare så kände jag att även droppningen på höger hand inte alls satt bra. Sköterskor kom in och ansåg väl att ingenting var galet men envis som jag är så forsatte jag hävda min rätt om att dom får göra ett nytt hål för droppen för den på handen satt fel.

Sköterskan säger till mig att så länge man kan se att de droppar så sitter den rätt för annars skulle de inte droppa. Jag förklarade att jag fick ont och att jag verkligen kände att den är fel, men hon tog lixom inte ens bort "bandaget" runt nålen för att titta hur de satt.

Ytterligare ett tag senare så kom en kirurg upp på rummet och kollade till droppet och sånt och de tog någon enstaka sekund då fick droppet bytas eftersom mitt dropp satt FEL! det satt inte i något kärl. Det var ju det jag sa helatiden! Min hand var svullen som fan dessutom.

Sköterskorna på det där stället hade lixom redan hunnit skälla ut en för att man inte viste vad man prata om när de i slutänden visade sig att det var jag själv som hade rätt. Allt man gjorde ifrågasattes. Så även när man hade ont så sa dom emot, när man inte hade ont så skulle man ta mediciner i alla fall och när jag fick alergiproblem så gav hon mig en medicin som jag inte brukar äta fast hon hävdade att det var den medicin jag vist brukat äta.

En sköterska var jätte irriterad och snäste om att hon får då fan aldrig äta middag för alla jävla patienter ringer på klockan helatiden så man får kliva upp femton gånger. Hon ville väl förfan äta middag hon med.. En sån sköterska kan man undra vad dom gör inom yrket?

Jag och min rumskompis pratade lite grand om titthålen man har och framförallt hur blåt och vulle min mage är. Sköterskan som infann sig i rummet samtidigt (kärringen mot strömmen i alla lägen) talade då om för mig att jag var varken blå eller svullen. Haha.. hon måste skämta! Är hon så envis så hon förnekar det faktum att min mage är blå och svullen, eller är kärringen bara blind?

Och nej, hon var inte ironisk.. hon var sur, grinig och allvarlig!



Nej hörrni.. skönt att slippa personalen faktiskt! Min läkare var i alla fall toppen! :)


Home sweet home!

Inlägget publicerades den 2011-10-20 kl: 14:25:54
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 4 kommentarer
Iblans kan man undra vad som krävs för att folk ska fatta! Skrev ju mitt inlägg om hur less jag är på alla dessa designfrågor, speciellt nu när man är ny opererad och inte piggast i världen. Till och med i det inlägget får man frågorna! Varför läser inte folk de dom kommenterar eller varför försöker dom ite hitta svaret på sin fråga innan dom frågar?

Skitsamma, orkar inte tänka på det nu!

Nu har jag fått komma mig hem och jag mår väl som man borde
så här dagarna efter operationen. Min läkare tyckte att jag såg "oförskämt pigg ut" ;) Så de kändes ju bra.. Nu är jag trött och sliten efter en bilresa på tre timmar och har beslutat att lägga mig till sängs och vila.

Sömnen har ju inte varit den bästa på sjukhuset direkt!

Lovar att berätta mer om allt sen, men nu måste jag få vila upp mig lite.

Nu är det nära...

Inlägget publicerades den 2011-10-15 kl: 20:23:50
Kategori Min viktkamp! (Gastric Bypass), 0 kommentarer
...nästan lite för nära! Fast jag tror att även om det vore 3 månader och inte tre dagar så skulle de kännas alldeles för nära när det om tre månader bara var dessa tre dagar kvar! Det lät invecklat.. haha

Ja, man börjar känna nervositeten stiga, om du en nervositetsstigning var möjlig, men de ska nog säkerligen gå bra i slutänden. Man måste tro det och man måste ha vilja. Det har jag! :)

Idag har jag dock inte fått i mig all måltidsersättning som jag ska för när jag skulle äta lunch så var jag fortfarande mätt sedan frukostersättningen :/ Men det gjorde ingenting sa dom på sjukhuset när jag pratade med dom. Blev nämligen tvungen att ringa dit idag för att få veta hur många dagar före operationen jag måste vara utan min ADHD medicin.

Jaja, bara ett litet livstäcken från mig. Jag lever i allra högsta grad till skilnad från min man som totalt har slocknat i sängen redan. En tröttis! <3



Kollade på dessa två bilder av mig själv.. Ganska konstigt.. Den andra bilden är as-suddig och i helt andra färger än den första. Ändå är den tagen vid samma tillfälle, med samma kamera och samma inställningar. Hmm.. måste varit väldigt skakig på handen :P

Min lugg ser också väldigt hackig ut, riktigt så hackig är den inte.. Att den är sned vet jag, men de ska den vara :) Men den ser så hackigt klippt ut! hmm.. mysko bild de där :P
Tidigare inlägg